På 90-talet var Nymphet Noodlers sveriges mest underskattade rockband. Mig veterligen fick de inte spela på någon av Sveriges större festivaler. Rätta mig gärna om jag har fel, men på Hultsfred fick de iallafall inte spela. Att de genomförde sin återföreningsspelning i Göteborg (trots att de allihopa är från Värmland, något som sångaren gärna påpekar) är fullt naturligt eftersom flertalet idag bor och verkar i Gbg. Jag hör dock någon i publiken säga att "det är jävligt mycket värmlänningar här ikväll". Sedan går det heller inte att bortse från den starka kopplingen till Ebbot och hans Union Carbide Productions.
Bandet utstrålar spelglädje och det låter verkligen snortajt. Man skulle väl kunna anta att de har utvecklat sin musikaliska kompetens med åren i band som The Soundtrack Of Our Life, The White Mooze, The Convolusions, Dundertåget och Hederos & Hellberg, men faktum är att det var lika duktiga och svängiga redan på 90-talet.
Ian Persson band var väl inget för någon som var sugen på 90-talsnostalgi. Gubbig rock med rötterna hos Tom Pettty och Bruce Springsteen. Eller Lundell på engelska.
