onsdag 6 november 2013

2013-04-13 Christian Kjellvander, Tennis Bafra, EP’s Trailer Park och Culkin på Kalmar Nation i Uppsala


Den här kvällen på Kalmar Nation anordnades en minifestival för att knyta an till nationens historia som live-scen. Christian Kjellvander och Eric Palmqwist var med redan på 90-talet, då med sina repektive band Loosegoats och Monostar. Även de "yngre" banden Culkin och Tennis Bafra spelade.

Först ut var Culkin som på något sätt lyckades sammanfatta hela 90-talets indierockscen på 40 minuter. Tennis Bafra ville inte vara sämre utan tog över indierock-stafettpinne från Culkin. Röjigt spelning, åtminstone på scenen. Resten av kvällen blev lite softare när EP's Trailer Park bäddade in puben med mjuk amerikana.

Avslutningsvis fick Christian Kjellvander den otacksamma uppgiften att försöka bemästra en fullsatt pub med en tämligen onykter publik. Det var inte planerat att han skulle vara sist ut men när huvudbandet ställde in så blev det så. Ensam med gitarr så trollband han åtminstone hälften av publiken.



2012-11-25 Swans på Debaser Slussen, Stockholm




Det här var tredje gången som jag såg Swans på 1,5 år och då hann jag även att se Michael Gira på hans soloturné under den tiden. De som har sett Swans live vet att det inte är en dans på rosor att uppleva dem på en scen. Det är högt, hårt, monotont och extremt ångestladdat. Jag undrar om inte Swans genomgår sin mest kreativa period någonsin för på de här 18 månaderna så hände mycket. Förrutom att de gav ut dubbel-cdn The Seer, som jag rankar som en av deras bästa, så turnerade de oavbrutet och skrev nya låtar. Mellan augusti och november så hade deras 1 timmars-set på 5 låtar utvecklats till ett set på 3 timmar, men med samma låtar som förra gången. Sista låten var 80 (!) minuter lång. Som sagt, det är något av en prövning att se dem men det är det helt klart värt. Sedan dess har de turnerat och håller just nu på att spela in uppföljaren till The Seer. Man får anta att de ger sig ut på vägarna igen efter det.


2012-11-24 Deerhoof och Holograms på Strand, Stockholm


Förbandet Holograms är från Stockholm och hade en entuiastisk hemmapublik som bar dem på sina axlar genom hela spelningen. I mitt tycke så är de tämligen mediokra men har en viss ungdomlig charm.

Deerhoof däremot var helt fantastiska, bättre live-band får man leta efter. Även om trummisen Greg Saunier satt lågt, nära scenkanten så att han knappt syns, så tar han mycket plats i Deerhoofs musik, såväl på skiva som på scen. Resten av bandet är också extremt skickliga men hamnar lite i skuggan av Greg ibland. Med en väl avvägd setlist med både äldre och nyare låtar så var spelningen nära på perfekt rakt igenom

2012-10-06 Korova Milkbar och The Plastic Pals på Skål, Stockholm


Korova Milkbar var aktiva på 80-talet och en bit in på 90-talet och härjade i samma jaktmarker som Soul Patrol. De spelade skramlig garagerock typ The Stooges men med en viss psykedelisk inramning.
Tyvärr så spelade de för lågt och gitarrerna åts upp av publiken i den trånga källarlokalen. Det var ändå bra men jag hade hellre hört fler Korova Milkbar-låtar än de covers de spelade på slutet. Och det märktes att de gjorde en återföreningsspelning.
The Plastic Pals som låter en del som The Only Ones och Steve Wynn fick till ljudet perfekt och var överlag tajtare och svängigare.




2012-09-08 Kulturnatten, Uppsala


På Kulturnatten finns det mycket att välja på för den musikintresserade. ABF's scen är alltid en pålitlig hållpunkt och där varvas nya band med veteraner. Fredrik Hardenborg & the Freediving Blues Band tillhör båda kategorier. Fredrik är en veteran på Uppsalas musikscen, men det senaste bandet har bara ett par år på nacken. De spelar en stabil mix av klassisk singer/songwriter/folkrock och Nick Cave-blues.
The Search spelar dagen till ära utan sin ena gitarrist och resultatet blir ganska tunt och provisoriskt.
Immaculate är kvällens positiva överraskning med en otroligt tight blandning av progressiv heavy metal och trash. Obnoxius Youth, saknar Immaculate finess och variation men fyller på med "punkattityd" och energi. Tennis Bafra är också ett band som jag förknippar med just energi, men de ser lite bortkomna ut på den stora scenen. Men några nya sätt att misshandla sina instrument på lyckades de iallafall åstadkomma.