fredag 30 januari 2009

1993-10-?? Band Of Susans på Barowiak, Uppsala

Tyvärr inte så mycket folk som det brukade vara när de engelska popbanden spelade men Band Of Susans var bra, fast lite stelt. Inte så långt senare gick Uppsala Musikforum i graven och nya ägare tog över Barowiak som bytte namn till Sten Sture. Det blev inte detsamma och idag är det bara disco där. BOS blev sista konserten jag var på i den gamla regin.
1993-10-15 Able på Uplands nation, Uppsala

Andra Uplandsspelningen på en månad. Inte alls lika vild som första.
1993-10-08 King Here After på Kalmar Nation, Uppsala

KHA hade precis spelat in kassetten The Miraculous Draught Of Fishing med Roine Stolt. Den räknas av en del hardcore-fans till det bästa de någonsin spelade in. Visade med eftertryck att de kunde räknas till Uppsalas bästa liveband.

låtlista:
1.More than we ever deserve
2.Wooden home
3.Egon
4.Clones
5.Sole gardener
6.Raincoat
7.The safety dance
8.Greenhouse ineffiency
9.Vacuum
10.Unfortunate with cars
11.Table fright
12.The fan and the bellows
13.Kick out the jams
14.Market square heroes
1993-10-?? Boo Radleys på Barowiak, Uppsala

Boo Radleys hade blivit betydligt mer kända sedan de spelade på Barowiak förra gången och drog följakligen mycket mer folk. De hade också blivit bättre på att spela och gjorde ett mycket bra gig.

1993-10-01 Nymphet Noodlers på Kalmar Nation, Uppsala

Värmlandsbandet Nymphet Noodlers musik var tungt influerat av Union Carbide, det går inte att komma ifrån. Så det är ju ganska logiskt att två av deras medlemmar idag spelar i The Soundtrack Of Our Lives.
Det var en minnesvärd afton det här iallafall. Det var lite folk, de flesta satt vi borden som oturligt nog stod kvar framför scenen. Sångaren Mattias Hellberg gjorde en liten utflykt över borden som slutade med att några förargade (och inte särskilt intresserade) publikaner fick sin öl utspilld. Övriga i bandet var utstyrda i några kostymer som såg ut att komma från en barnteater. Gitarristen hade en ödle/krokodildräkt medans basisten hade läkarrock och löstunga (!). Det var naturligtvis lite synd att det var så liten och ointresserad publik, men bandet Rock´n´roll-show var det verkligen inget fel på.
1993-09-25 D-Bop Quintet på Kalmar Nation, Uppsala

Lördagshusbandet. Se tidigare inlägg om dem.
1993-09-21 Ride på Barowiak, Uppsala

Ride hade börjat ganska trist musik och var så sakteliga på väg bort från sin storhetstid men den här spelningen var ändå riktigt bra.

· Let's get lost
· 1000 Miles
· Like A Daydream
· She's So Fine (Sunshine/Nowhere To Run)
· Since Then (Don't Let It Die)
· American Spring (Magical Spring)
· Walk On Water
· Twisterella
· From Time To Time
· Natural Grace
· At The End Of The Universe
· I Don't Know Where It Comes From
· Taste
· Birdman
· How Does It Feel To Feel?
· Drive Blind
· Seagull
1993-09-18 Fem Söker En Skatt på Kalmar Nation, Uppsala

Det var kulturnatt i Uppsala och vad passade väl bättre ett gäng jazz- och konstmusiker med bland annat Lars Hollmer på klaviatur.

1993-09-17 Able på Uplands Nation, Uppsala

Det här var våran första spelning på Uplands och det kom att bli ganska många så alla flyter ihop och jag kan inte skilja en från en annan. Men denna kommer jag ihåg ganska väl. Nere i valvet i källaren var det mycket folk och stämning var helt galen. Vet ej om folk hade druckit något olämpligt eller vad det berodde på men bord välte och en galen utbytesstudent hängde och dinglade i taket.
1993-09-03 Bobsleigh på Kalmar Nation, Uppsala

The Catalinas hade bytt namn till Bobsleigh och förlorat en gitarrist. Bra indie i Pixies anda.
1993-09-11 Violent Funk Inc. på Kalmar Nation, Uppsala

Violent Funk Inc var från Linköping och några av medlemmarna spelade även i lite mer kända Chickenpox. De spelade hiphop.
1993-09-10 Soapflakes på Kalmar Nation, Uppsala

Några som var med Poodle på spelningen en vecka tidigare var tillbaka igen med Soapflakes. De var med andra från Västervik och spelade distad powerpop med mycket musikaliskt gemensamt med Velvet Crush och Dinosaur Jr som de även gjorde covers på som extranummer. Det fanns alltså personer från den östliga kuststaden som inte bara gillade Jakob Hellman och Ulf Lundell.


1993-09-04 Musikfestival på Kalmar Nation, Uppsala

Det hade arrangerats liknande grejer på nationen tidigare men det hade varit några år sedan sist. Katt Kombatt och Garmarna spelade i festsalen och Poodle och Able på pubscenen.
Duon Katt Kombatt var mest kända, dels för att de hade spelat i ett annat band tidigare som jag ej kommer ihåg vad de hette och dels för att ena medlemmen jobbade på TV. De var tvungna att åka hem tidigt den kvällen av någon anledning så de fick spela först, mot alla tänkbara oskrivna regler vad gäller spelordning för band av olika storlek. De hade med sig en trummis och jag för mig att Garmarna lånade baskagge av honom och därför fick de spela som nummer två. Garmarna tillhörde en yngre generation som hade kommit fram i vågen av folkmusikband. De var ganska monotona och hade en trummis som var hårtslående så de kändes mer som ett rockband. Iallafall när de spelade live. De gjorde en mycket bra och uppskattad spelning.
Jag spelade gitarr i Able och kvällens spelning var vårat första framträdande. Tänker dock inte bedömma mina egna framträdande ur musikalisk synvinkel. Vi spelade 2 covers. September Gurls av Big Star och Drive it All Over Me av My Bloody Valentine. Poodle var från Västervik och spelade bra gitarrindie typ Popsicle och fick avsluta en ganska så bakvänd men lyckad afton.
1993-08-24 Smashing Pumpkins / Verve på Melody, Stockholm

Båda banden var väldigt heta och förväntningarna var skyhöga, man kan gott säga att stämningen var förtätad. Som många brittiska band så var även Verve till 60% posörer och 40% musiker. Men i ett par låtar var det ganska njutbart.
När Smashing Pumpkins gick på scen så var publiken i deras hand från första introt till sista extranummret. Jag tror inte i första hand att det berodde på hur SP uppträdde utan att publiken var så att säga hängiven på förhand. Inte för att SP var dåliga för det de verkligen inte, men det var ganska svårt att misslyckas under sådana förhållanden.
1993-08-12/13/14 Hultsfredsfestivalen

Torsdag: Det här var första året det som festivalen startade på torsdagen och Henry Rollins fick den otacksamma uppgiften att inleda på stora scenen i ösregn. Det är nog svårt att se så där hård och tuff ut i bar överkropp och cykelbyxor under sådana förhållanden, men han försökte iallafall.

Fredag: Eftermiddagen och kvällen gick i popens tecken och Souls och A Shrine gjorde riktigt bra ifrån sig på Stora Dans medans This Perfect Day hade blivit mer än lovligt tråkiga.
Det var ganska kyligt så jag och Magnus försökte värma oss genom att gå på The Shamen men hjälp vad trist och tramsigt det var. De hade blivit rätt så dåliga på skiva under 90-talet men vi hade hoppas på lite mer drag live. Det lyckades iallafall Consolidated med. Bra spelning som mot slutet gick över till politisk diskussion när bandet slutade spela och satte sig på scenkanten för en pratstund. Det var kanske inte helt lyckat eftersom de ganska snart började spela igen. Avslutade med Neil Youngs Rockin In The Free World som konstrasterade stort mot deras egen musik som var någon slags hybridhiphop.

Lördag: Såg bara tre band denna dag. The Wannadies var ungefär som de brukade, dvs helt ok. Resten av dagen tillbringade vi på campingen och framåt kvällen gjorde Magnus och jag samma manöver som kvällen innan, dvs letade upp en dansant spelning för att hålla värmen. Denna gång lyckades vi bättre för Front 242 var precis så dansanta som vi hade hoppats på att The Shamen skulle vara. Belgarnas synthmusik hade tunnats ut till en ganska anonym soppa men framförandet var både svängigt och underhållande.
Sent på kvällen var det iallafall dags för hela festivalens höjdpunkt The God Machine. Tungt, meditativt och monotont. Det kanske inte var direkt livat i Teaterladan men tusan så bra de var.

torsdag 29 januari 2009

1993-06-30/07-01-03 Roskilde

Torsdag: Sonic Youth krockade med The Lemonheads som hade blivit väldans stora på grund av Mrs Robinson men det hindrade inte från att bli knökfullt i stora vita tältet där SY spelade. Om förra spelningen jag såg med SY var hitbetonad så var denna precis tvärtom. De spelade låtar från kommande skivan Experimental Jet Set, Trash and No Star och äldre låtar som inte kunde beskyllas tillhöra deras mest publikfriande. Förvisso bra låtar men det märktes in viss irritation i publiken.

  • 1.Cotton Crown
  • 2.Bull in the Heather
  • 3.In the Mind of the Bourgeois Reader
  • 4.PCH
  • 5.Skink
  • 6.Candle Self-Obsessed and Sexxee
  • 7.Stereo Sanctity
  • 8.Starfield Road
  • 9.Secret Girl
  • 10.Flower
  • 11.Drunken Butterfly
  • 12.Theresa's Sound-world
  • 13.Total Trash
  • 14.Tokyo Eye
Sedan satt det bra med Sugar på Blå Scenen. Gamle Hüsker Dü sångaren Bob Mould hade satt ihop ett band och Sugars första skiva är både det mest lätttillgängliga och bästa han har gjort sedan Hüsker Dü splittrades.

  • 1.The Act We Act
  • 2.A Good Idea
  • 3.Changes
  • 4.The Beer Commercial
  • 5.Slick
  • 6.Anyone
  • 7.Running Out of Time
  • 8.Where Diamonds Are Halos
  • 9.Clownmaster
  • 10The Slim
  • 11.Hoover Dam
  • 12.If I Can't Change Your Mind
  • 13.After All the Roads Have Led to Nowhere
  • 14.Come Around
  • 15.Tilted
  • 16.Judas Cradle
Låt 11-14 var Mould solo med akustisk gitarr. Efter det satt vi och slölyssnade lite på Roger Eno/Kate St.John, enbart för att det var Brian brorsa, fram till att Neil Young körde igång på Oranga Scenen. Han spelade många bra låtar och det var en schysst konsert att gå omkring och slöa till.

  • 1.Mr. Soul
  • 2.The Loner
  • 3.Southern Man
  • 4.Helpless
  • 5.Motorcycle Mama
  • 6.Like A Hurricane
  • 7.This Note's For You
  • 8.I Believe In You
  • 9.Love To Burn
  • 10.Separate Ways
  • 11.Powderfinger
  • 12.Only Love Can Break Your Heart
  • 13.Harvest Moon
  • 14.The Needle And The Damage Done
  • 15.Live To Ride
  • 16.Down By The River
  • 17.Sitting On The Dock Of The Bay
  • 18.All Along The Watchtower
Fredag: Om nu torsdagen gick i slöhetens tecken så blev fredagen betydligt mer uppåt. Det brakade loss med Bad Religion på Gröna Scenen som satte fart på både kropp och själ. Sedan kollade jag in Popsicle innan det var dags för The Disposable Heroes Of Hiphoprisy som var väldigt tunga och satte verkligen fart på benen igen. De hade vinkelslipers som de använde för att spruta gnistror med. Mycket effektfullt. Kvällens mesta legendarer var Velvet Underground som tillfälligt hade återförenats för några spelningar. Lou Reed, John Cale, Moe Tucker och Sterling Morrison såg dock inte så värst taggade ut. Trots en imponerade låtlista så var spelningen riktigt sömnig. De snabbare låtarna var lite för mycket boogie och de långsamma lät bäst. Allra bäst var nog All Tomorrows Parties med John Cale på sång.
  • 1. Some Kinda Love
  • 2. We're Gonna Have A Real Good Time Together
  • 3. Femme Fatale
  • 4. Venus In Furs
  • 5. All Tomorrow's Parties
  • 6. I'm Sticking With You
  • 7. Beginning To See The Light
  • 8. I Heard Her Call My Name
  • 9. Afterhours
  • 10. Heroin
  • 11. White Light/ White Heat
  • 12. Rock 'n Roll
  • 13. I Can't Stand It
  • 14. Waiting For The Man
  • 15. Pale Blue Eyes 
Men kvällen var långt ifrån slut. Cop Shoot Cop var väldigt bra och svängde som tusan och sist men inte minst stod Afghan Whigs på scen. Klockan var nästan 3 men den spelningen var så in i baljan bra så jag hade orkat vara uppe hela natten ifall de hade velat spela så länge. Greg Dulli petade in en bit av Pavements In The Mouth A Desert på ett mycket snyggt sätt. Och det är ju något av deras specialitet.
  • 1.Intro
    2.Debonair
    3.Turn On The Water
    4.I'm Her Slave
    5.When We Two Parted
    6.Kiss The Floor
    7.My World Is Empty Without You (Supremes cover)
    8.Retarded
    9.Gentlemen
    10.Let Me Lie To You
    11.Fountain And Fairfax
    12.You My Flower
    13.Tonight
    14.Miles Iz Ded

  • http://se.youtube.com/watch?v=dBdmWWf50fM
Lördag: När jag tänker efter så var jag faktiskt uppe hela natten. Jag och en kompis som heter Jonas höll igång till efter 08 så lördagen blev något avslagen. Släpade mig iväg och tittade på Uncle Tupelo som lät som en blandning av Neil Young och Sebadoh, sedan fick jag gå och lägga mig igen. Först klockan 12 på natten lyckades jag se nästa band som var Porno For Pyros och det var en på många vis en sevärd spelning. De hade bl.a. en akrobat med sig på scenen och det bidrog till en väldigt visuell upplevelse. Avslutningsvis så spelade New Order och de var ett band som jag väldigt länge hade längtat efter att få se. Jag hade antagligen lite för höga förväntningar för jag var inte helt nöjd efteråt. De hade släppt sin överlägset sämsta skiva, Republic, samma år och låtvalet blev ju därefter. Vi fick iallafall höra Temptation och The Perfect Kiss och det var ju inte kattskit.


  • 1.Ruined In A Day
  • 2.Regret
  • 3.Dream Attack
  • 4.World
  • 5.Special
  • 6.As It Is When It Was
  • 7.Everyone Everywhere
  • 8.True Faith
  • 9.Bizarre Love Triangle
  • 10.Temptation
  • 11.The Perfect Kiss
  • 12.Fine Time
1993-06-?? Emmabodafestivalen

Festivalen hade vuxit lite sedan 91 men annars var det inte så stor skillnad. En liten äng med några scener och inget backstageområde. Nu hade de vågat boka några utländska och inga mindre än Pavement skulle kröna kvällen. Även Cornershop från England spelade. Jag ägnade en bra stund åt att försöka lära Pavements trummis Gary att spela boccia men det var helt bortkastad tid eftersom han glömde bort reglerna sekunden efter att jag hade berättat dem. Undrar om det var han som gav upphov till epitetet Haschtomte, eller om det redan fanns?
Etablerade popband som Popsicle och Eggstone gjorde hyggliga spelningar men bäst intryck gjorde norrlänningarna A Shrine och The Bear Quartet. Deras musik hade en mera amerikansk prägel vilket vid den här tiden var väldigt ovanligt bland svenska band som mest hade hållit sig till brittisk pop. Cornershop var ok men väldigt tjatiga.
På grund av något elfel av något slag fick Huggy Bear spela på Pavements tid och jag kan inte påstå att de var speciellt roliga. Det ledde till att Pavement blev ohyggligt försenade så när de väl kom igång så var jag svimfärdig av trötthet. Slutet av spelningen hörde jag från min sovsäck, vilket var överkomligt med tanke på att vårat tält stod ca 50 meter från scenen.

1993-05-21 Crush på Kalmar Nation, Uppsala

Värmlandsbandet Crush följde upp värmlandsbandet Singers succé från veckan innan. En fördel med att boka indieband att man fick träffa musiker i sin egen ålder vilket gjorde att man lättare fick bra kontakt. I slutet av månaden fick undertecknad läggas in på avvänjning för att kunna sluta prata värmländska.



1993-05-14 Singer på Kalmar Nation, Uppsala

I samband med att samlingen Snapology gavs ut hette Icecave numera Singer. Musiken de spelade började också få ett distinktare sound. De nyare låtarna innehöll mindre shoegazer-flum och mera rakare pop. Publikmässigt höll trenden i sig. Folk ville visst se indiepop trots allt.

tisdag 27 januari 2009

1993-05-07 Superswirls på Kalmar Nation, Uppsala

Superswirls var från Eskilstuna men flera av medlemmarna hade flyttat till Uppsala. På demon jag fick så var det mycket funky drumming typ Happy Mondays men de hade poppigare melodier och inte så störig sång. Deras nyare låtar som de spelade live var mer neo-psychedeliska som Spiritualized och Stereolab. Det visades sig också att det gick att locka folk med okända indieband.
1993-05-28 Cereal Killer på Kalmar Nation, Uppsala

The Lobac Experience hade bytt namn till Cereal Killer och måste givetvis få spela igen. Se tidigare spelning.
1993-04-24 Spank-A-Lee på Kalmar Nation, Uppsala

Jazzlördag med Spank-A-Lee innebar souljazz och sångerska i bandet var en mycket ung Victoria Tolstoy.
1993-04-23 The Who Sell Out på Kalmar Nation, Uppsala

Bandet bestod av uppsalienska rockrävar och grejen med dem var att de helt enkelt spelade The Who-låtar. Så om man gillade The Who så var det säkert skoj.
1993-04-19 Ned´s Atomic Dustbin på Barowiak, Uppsala

Om man gillade engelsk indie så var det toppen att bo i Uppsala 92-93. Ned´s Atomic Dustbin var ett otroligt livligt och ösigt liveband och man fick garanterat träningsvärk av att gå på deras konserter.
Jag har lagt till en hel del bilder på affischer till äldre inlägg. Kan vara värt att kolla in, men bildkvalitén är kanske inte den bästa.
1993-04-03 Doktor Kosmos Och Starlightorkestern på Kalmar Nation

Detta var en så kallad Multikultiafton och på en sådan kunde vad som helst hända. Svärdslukare, trollkarlar, magdans, stå-uppkomik och musik. Att jag tar med det bland konserter beror på att det var denna afton som Doktor Kosmos uppträdde på Kalmar Nation för första gången och de kom att bli ganska stora, som säkert alla vet. I början så anspelade de mer på Rymdtemat och uppträdandet uppfattades av flesta som en slags happening. Det politiska inslaget som har kommit att dominera bilden av bandet på senare år fanns dock där i undertexten. De gjorde braksuccé och spelade även på nationens personalfest senare på våren.
1993-04-02 Dynamic Four på Kalmar Nation, Uppsala



De var en supergrupp med Uppsalamått mätt och bestod av medlemmar från Watermelon Men och Revolver Bop Agents. De spelade powerpop och drog huset fullt.
1993-03-27 Rootvälta på Kalmar Nation, Uppsala

Rootvälta spelade Reggae och eftersom det här var många år innan Reggaefestivalen startades så lockade bandet en stor publik med reggaeabstinens.
Jag gissar att de spelade i baktakt.
1993-03-26 Moontan på Kalmar Nation, Uppsala

Moontan tillhörde det lite äldre rockgardet i Uppsala. Dvs, de var säkert närmare 30. Det enda jag kommer ihåg är deras långa hår och läderbrallor.
1993-03-20 D-Bop Quintet på Kalmar Nation, Uppsala

Här gjorde Jazzmaffian sitt intåg på nationsscenen. Jazzmaffian var ett internt skämt och syftade på ett antal personer som med rätta kunde definieras som den nya generationen jazzmusiker som tog över jazzen i Uppsala. De fanns överallt. D-Bop Quintet bestod av några av dessa musiker. I deras musik fanns både traditionell jazz, 70-tals-fusion och modernare acid jazz blandat till en dansant röra och de blev för en kort tid husband på Kalmar. Från och med januari 94 så blev Kalmar mer en indiepop-scen och jazzen förpassades till historien. Fast jag kanske inte ska gå händelserna i förväg.

1993-03-12 Send No Flowers på Kalmar Nation, Uppsala
SNF var från Linköping och var hyggligt etablerade. De var också ett bra live-band och deras gitarrpop kunde säkerligen ha blivit lika välkänd som The Wannadies och This Perfect Day om de hade varit lika trendkänsliga som dem.
1993-03-06 Popsicle på Barowiak, Uppsala.

Det var knökfullt på Barowiak och upplagt för kalas. Men det jag minns bäst är tyvärr att golvet vibrerade och eftersom jag nyligen hade blivit opererad i magen så var det mest obehagligt.

1993-03-05 King Here After på Kalmar Nation, Uppsala

KHA hade jag sett ett par år tidigare i Örebro och nu hade de flyttat till Uppsala och självklart bokade jag dem. Jag har dock inga minnen rörande denna spelning, så det kan vara så att jag missade den pga en bråckoperation.

Låtlista:
1.Amanda´s truth
2.Diagnosis inbreed
3.The autumn comes to please
4.Vacuum
5.The safety dance
6.Wooden home
7.Market square heroes
8.Unfortunate with cars
9.Sole gardener
10.Table fright
11.The fan and the bellows
12.Kick out the jams
1993-02-?? Jippi på Kalmar Nation, Uppsala

Jippi var väl kanske inte världens bästa bandnamn men bakom det så fanns det en stor mängd talang. Nåntuna-bandet var mälardalens svar på Lemonheads och Christer Enquist sjöng nästan lika bra som Evan Dando (med betydligt färre divalater dessutom).
1993-02-?? Giro Di Trimotore i Växjö

Giro Di Trimotore var ett turnépaket bestående av Popscicle, This Perfect Day och Minscape. De sistnämnda har väl de flesta glömt idag och det med rätta. Redan då kändes deras musik väldigt mycket som en produkt enbart skapad för att utnyttja en trend. Hade de varit bra så kanske man hade haft en helt annan uppfattning. Kvällen kom för min del att handla om mer än bara musik. När This Perfect Day spelade så blev jag slagen i huvudet bakifrån med en ölflaska. Helt oprovocerat. Resten av kvällen blev mindre kul pga denna incident men jag var iallafall kvar och tittade på Popsicle. Jag hade börjat uppskatta dem vid det här laget och jag var inte helt ensam om det heller. Det var en närmast hysterisk stämning och arrangörerna ångrade nog att de inte hade kravallstaket framför den knähöga scenen.
1993-02-20 Mombasa Tribe på Kalmar Nation, Uppsala

Under 1993 var upplägget för musikverksamheten på Kalmar att fredagarna var vigda åt pop och rock medans lördagarn skulle var lite mer blandade. Det blev mest jazz (som var ganska gångbart i Uppsala vid den här tiden) men även allehanda stilar som reggae och funk.
Mombasa Tribe stil var ganska blandad. Det var funk i botten men den var uppblandad med hiphop, soul och nordafrikansk musik. Ofta hade de olika gästartister vid olika spelningar men grundbandet bestod av 5-7 pers. Musiken låg väldigt långt ifrån min egen smak men Mombasa Tribe var Uppsalas i särklass bästa liveband. Det slutade nästan alltid med att publiken dansade på borden när de spelade.
1993-02-19 Amanda Om Natten på Kalmar Nation, Uppsala

Amanda Om Natten var Uppsalas pop-älsklingar och deras singel hade t.o.m. spelats i Sveriges Radio. Detta betydde naturligtvis att nationen blev knökfull och bandet gjorde väl ingen besviken. De lät emellanåt som The Wannadies fast med skillnaden att AON sjöng på svenska. De spelade även en Teenage Fanclublåt. Tror att det var What You Do To Me.
1993-02-?? Crush / Icecave på Barowiak, Uppsala

Båda dessa Värmlandsband hade blivit omskrivna i Pop och Sound Affects som lovande popband. Så jag gick till Barowiak både av nyfikenhet om hur de lät och för att eventuellt få dem att spela på Kalmar. Det var hiskeligt lite folk men båda gjorde bra ifrån sig. Båda var hårt influerade av de engelska Creationbanden, Crush åt Ridehållet och Icecave mer åt Boo Radleys.
1993-02-12 2271 på Kalmar Nation, Uppsala

Det fanns många f.d. Västerviksbor som var medlemmar på Kalmar Nation och av några av dem fick jag tips om 2271 vars namn är systembolaget artikelnummer för Vino Tinto. De var tydligt influerade av svensk poprock som Staffan Hellstrand och Jakob Hellman, dvs typisk Västerviksmusik. Vilket borde bevisa vådan av att växa upp i Visfestivalstad.
1993-02-06 Dark Continent på Kalmar Nation, Uppsala

Det har var sista "ärvda" bokningen och det jag minns är att de var lite äldre rockers som var ganska proffsiga och så men inte så värst spännande på musikfronten.

måndag 26 januari 2009


1993-02-05 The Lobac Experience på Kalmar Nation, Uppsala

Det här var min första egna bokning till Kalmar Nation. TLE som var från Sala hette tidigare Wünderbaum och spelade melodiös gitarrindie. De kom att spela rätt många gånger under olika namn och det var alltid spännade att se dem. Dels var de bra live (om än något oslipade de första gångerna) och dels så visste man aldrig riktigt var man hade dem. De kunde vara musikaliskt inställsamma eller slänga in en udda cover som skrämde slag på publiken. Då tänker jag framförallt på Dinosaur Jr´s Don´t som kan beskrivas som 5 minuter primalskrik. Kul för ett fåtal, plågsamt för många.
Senare namn på bandet: Cereal Killer, Tongue Gongue och Brazzaville.

söndag 25 januari 2009

1993-02-04 Spiritualized på Barowiak, Uppsala

På Barowiak rådda en närmast andäktid stämning när Jason Pierce och Co äntrade scenen och ställde sig med ryggen mot publiken. Resten av kvällen blev en uppvisning i crescendon. Varje låt avslutades med stroboskopinferno och ett utdraget gitarrmanglande, vilket gjorde att det kändes som om jag druckit 10 stora stark under konserten trots att jag var helnykter. Som grädde på moset så spelade de även en Spacemen 3-låt, Walking With Jesus.
1993-01-22 The Catalinas på Kalmar Nation

De var från Stockholm och spelade schysst indierock typ Pixies och Pavement. De kom att spela några gånger till på Kalmar fast då under namnet Bobsleigh.
1993-01-22 Canterbury Tales på Kalmar Nation

Jag började jobba på Kalmar Nation med att boka band men i januari fick jag ärva några bokningar av den tidigare bokaren. Canterbury Tales var från Uppsala och spelade popmusik som påminde en del om en The Waterboys och R.E.M. (om jag minns rätt). Två av medlemmarna började spela grungerock i Hoarse några år senare.

1992-12-19 Union Carbide Productions på Barowiak, Uppsala

Detta blev mitt sista möte med UCP, innan jubileumsspelningen på Hultsfred. Det blev en del extranummer men Ebbot ville inte lämna scenen. Han låg på golvet och sjöng med till rundgången från gitarrerna som Caganis och Persson hade slängt på golvet. De andra ville inte spela mer men fick ge sig.
1992-11-28 Whipped Cream på Barowiak, Uppsala

Det var en väldigt gemytlig och familjär stämning på Barowiak när Whipped Cream spelade denna kväll. Sångaren var pratglad och spexad lite. De hade bytt skivbolag från Radium till Snap och hade på köpet skaffat ett mer slimmat sound, nära på poppigt.
1992-11-19 The Wedding Present på Barowiak, Uppsala

Det här var tredje spelningen med The Wedding Present för min del och blev inte så mycket annorlunda än senast på Hultsfred. David Gedge var fortfarande grinig. Överarbetad kanske?

fredag 23 januari 2009

1992-11-14 Sonic Youth / Pavement på Fryshuset, Stockholm

Det var ett stort konsertögonblick för mig. Dels skulle jag få se Sonic Youth för första gången och dels var det mitt första möte med Pavement, även om de inte var så bra denna gång. Eftersom jag inte hade hört dem innan så verkade deras musik ganska haffsig och ofokuserad.
Sonic Youth var däremot väldigt fokuserade och underhållande. Största ögonblicket var förstås när de spelade Schizophrenia som är en av de bästa låtar som någonsin gjorts. I extranummrena fick Stephen Malkmus från Pavement sjunga Expressway To Yr Skull i en alldeles lysande version.

Låtlistan på ett ungefär.
1.Shoot
2.100%
3.Teenage Riot
4.Kool Thing
5.Swimsuit Issue
6.Purr
7.I Love Her All The Time
8.Genetic
9.Sugar Kane
10.Theresa's Soundworld
11.Youth Against Fascism
12.Drunken Butterfly
13.Schizophrenia
14.JC
15.Dirty Boots
16.Expressway To Yr Skull
17.Nic Fit
1992-11-05 22-Pistepirkko på Barowiak, Uppsala

Finländarna började nästan bli husband på Barowiak. Som vanligt bra.
1992-10-?? The Penguins på Barowiak, Uppsala

Ett Uppsala-band som inte så lite påminde om The Go-Betweens från Australien. Ägde även en stor del av DownUnder-bandets charm och melodikänsla.
1992-09-?? 99th Floor på Kalmar Nation, Uppsala

Kompetent och tråkig poprock med duktig sångerska i spetsen.
1992-08-07/08 Hultsfredsfestivalen

Fredagen började med en dos Popsicle i Teaterladan. Jag hade inte riktigt fattat poängen med dem och tyckte mest att spelade samma låt om och om igen. Desto mer övertygad anhängare var jag av Swervedriver som manglade mina öron ur led. När de var som bäst (Kill The Superheroes) så lät de som Dinosaur Jr spelade Daydream Nation. En toppkonsert.
Och det presterade även The House Of Love, men en något mer poporienterad.
1.Shine On
2.Cruel
3.I Don't Know Why I Love You
4.The Girl With The Loneliest Eyes
5.Burn Down The World
6.Christine
7.Feel
8.Yer Eyes
9.Love In A Car
10.Hope
11.Purple Killer Rose
En inte helt oäven spellista som självklart även ledde till en mycket bra spelning.


lördagen så började vi av någon anledning med att kolla in Dismember. Deras death-metal var lite för monoton för mig men ombyte förnöjer. The Wedding Present hade hunnit med att släppa 8 singlar de första 8 månaderna av året och det skulle bli fyra till. Låtlistan dominerades av dessa låtar och av någon anledning som jag inte känner till var David Gedge lite smågrining denna dag. Rätt bra spelning ändå. Kvällens höjdpunkt blev The Young Gods. Frans Treichler var smått manisk och hade utlevelse så det räckte och blev över. En topp 5 på Hultsfred. Boo Radleys var också bra och de hade blivit lite självsäkrare sedan sist jag såg dem.

torsdag 22 januari 2009

1992-06-25/28 Roskilde

Torsdag: Det blev inte så många band denna dag. Vi kollade in The Blue Aeroplanes med sin väderkvarn till dansare. Visst är det lite synd om ett bandet som är mest ihågkomna för sin dansare. Iallafall av mig. Sedan spelade The Wonder Stuff i Gröna Tältet och det var ett riktigt lyft. De bjöd på en sprudlande hitkavalkad.

Fredag: "Smygstartade" med Violent Femmes och vilken start sedan. Trion använde sig av ett styck gitarr, en akustisk bas och ett trumset med enbart liten baskagge och virveltrumma. Det räckte dock alldeles utmärkt. De struntade totalt i senare skivor och spelade nästan alla låtar från debutskivan från 1983 och det bästa från de skivor närmast efter. I vissa fall skulle dylikt upplägg ge upphov till unken nostalgi men i fallet Violent Femmes var det både befogat och njutbart.
 Sedan plockade Teenage Fanclub fram allt vad de hade av distpedaler men lyckades trots det inte riktigt nå upp till föregående bands höjder. Men det var ganska trevligt ändå.
Sedan var det dax för bandet alla hade väntat på. Nirvana. Jag hade haft biljett till både de inställda turnéerna som Nirvana inte genomförde under 91-92, men när jag nu äntligen skulle få chansen att se dem så stod de mig upp i halsen. Gick ändå och tittade men stod långt bak. Det var lite lustigt att stå så långt bort och se en trio försöka nå ut till 50 tusen pers och misslyckats kapitalt. Hade man stått mitt framför scenen hade det antagligen varit hur bra som helst.

1.Aneurysm
2.Drain You
3.Stay Away
4.Sliver
5.School
6.In Bloom
7.Breed
8.About A Girl
9.Scoff
10.Polly
11.Lithium
12.Blew
13.Been A Son
14.On A Plain
15.Swap Meet
16.Negative Creep
17.Something In The Way
18.Come As You Are
19.Love Buzz
20.Smells Like Teen Spirit
21.Territorial Pissings

Kvällen skulle avslutas med Helmet och i väntan på dem så slötittade vi på Screaming Trees och somnade. Och ingen Helmet blev det. Men det var mest synd om Frunk som fick ett mikrofonstativ i huvudet under Screaming Treeskonserten och fick åka till sjukhuset.

Lördag: en var en riktig mellandag. Kollade in Boghandle, Stillborn, London Chamber Orchestra och Poems For Laila, där de förstnämnda var ok men spelade på en alldeles stor scen.

Söndag: Det jag skrev om Boghandle gällde i lika stor grad för Senseless Things på söndagen. Kat Onoma däremot på Blå Scenen gjorde ett riktigt trevligt och avslappnat framträdande. Mercury Rev var en bizarr upplevelse. De presterade en magnifik gitarrvägg. Sångaren David Baker satt på en stol och såg djupt olycklig ut och försvann efter några låtar. Efter stund kom han tillbaka glad som lärka och sprang omkring med en kamera och fotade publiken. För publiken var det tur att bandet hade en sångare till. Efter 5 ganska melodiösa nummer avslutade de med en evighetslång version av Very Sleepy Rivers.

1.Something For Joey
2.Syringe Mouth
3.Frittering
4.Chasing A Bee
5.Coney Island Cyclone
6.Very Sleepy Rivers

Efter det kollade vi in om folk fortfarande satte sig ner när James spelade Sit Down, och det gjorde de. Television var väldigt bra förstås men det var lite irriterande att de stämde gitarrerna flera minuter mellan varje låt. Att få höra deras klassiska låtar uppvägde dock detta.

tisdag 20 januari 2009

1992-05-15 The Gun Club på Barowiak, Uppsala

Obildad som man var så hade jag inte upptäckt Jeffrey Lee Pierce och Co förrän deras sjätte LP Pastoral Hide and Seek. Jag hade mer koll på vad gitarristen Kid Congo Powers hade gjort de senaste åren än vilka skivor bandet gett ut. Så de gamla låtar de spelade var närapå bortkastade på mig som helst ville höra The Great Divide och Another Country´s Young. Men jag tror att både jag och de äldre fansen fick sitt lystmäte. Fast det hade ju varit kul att se dem nu när jag har hört de äldre skivorna
1992-05-14 Boo Radleys på Barowiak, Uppsala

Boo Radleys hade precis släppt Everything's Alright Forever och kändes lite som kalvar på grönbete. Lite ostadiga ben men nyfikna som få. De var väl inte helt samspelta men det var ändå spännade att se dem försöka återskapa skivans mer experimentella låtar.
1992-05-07 Lush på Barowiak, Uppsala

Det blev mera engelskt i Uppsala denna vår. Lush var ett av de mest omskrivna banden i engelsk press men var inte lika kända i Sverige. Det som gör att man än idag minns Lush är att de lyckades kombinera Creation-skrammel, Manchester-svänget och det flummigare 4AD-soundet och ändå låta egna. De fick fler hits senare när de renodlade soundet och lät lite mer poppiga men det var åren 91-92 som de var som bäst och roligast att se.
1992-04-24 Mudhoney på Domino, Stockholm

Till skillnad från många av deras bandkollegor på Subpop hade Mudhoney inte slagit igenom när Grungevågen rullade över världen. De hade inte samma känsla för melodier och harmonier som t.ex. Nirvana men och andra sidan hade de energi i överflöd. Spelningen var mycket ösig och de spelade alla sin stora "hits" som Touch Me In Sick, In And Out Of Grace och Hate The Police. Dagen efter hade jag kravallstaketsformade blåmärken på magen.
1992-04-18 Mega City Four / Midway Still på Barowiak, Uppsala

MC4 hade blivit något poppigare med åren men engelska Midway Still gjorde desto mera väsen av sig. På skiva påminnde de inte så lite om Buffalo Tom men på scen så tryckte de i en växel till(eller några distpedaler till) och kunde konkurrera med Superchunk i intensitet. Dessutom spelade de en hård version av My Bloody Valentines, "You Made Me Realise".
1992-04-04 Ingo & Floyd / Psychotic Youth på Barowiak, Uppsala.

Det enda jag kommer ihåg är att det var väldigt lite folk. Psychotic Youth kändes lite förutsägbara och jag hade sett dem ett par gånger tidigare.
1992-03-14 The Hodgers på Kalmar Nation, Uppsala

Tyskt ska-band. Kommer mest ihåg att det var mycket snack innan spelningen om att det skulle dyka upp en massa nazi-skins. Eller rättare sagt, oron om att det eventuellt skulle kunna ske. Polisen kontaktades för säkerhets skull, men inget hände och bandet spelade utan att några större intermezzon inträffade.
1992-03-?? Babies på Kalmar Nation, Uppsala

Babies var från Malmö och basisten hade spelat med Babylon Blues som de hade en del musikaliskt gemensamt med. Ibland lät de även som Pink Champagne och Scents. Bra poprock på svenska.
1992-02-29 22-Pistepirkko på Barowiak, Uppsala

Det verkade vara finsk vecka på Barowiak för 2 dagar efter Povert Stinks kom även Finlands bästa rockband. 92 släppte 22-PK sin fjärde skiva Big Lupu som jag fortfarande tycker är deras bästa. De var stora live-favoriter i Uppsala och denna kväll var de jäkligt bra, men det var ju alltid.
1992-02-27 Poverty Stinks på Barowiak, Uppsala

Finlands bästa popband Poverty Stinks hade fått en mindre hit med Sabbaths, "Paranoid" och turnérade flitigt. Musik med hög mysfaktor men få riktigt stora ögonblick. Var som alltid bra live.
1992-02-12 Captain Dream på Kalmar Nation, Uppsala

Psykedelisk hårdrock med popmelodier lär de har spelat. Jag kommer inte ihåg musiken så värst bra men har för mig att de hade lite psykedeliskt ljus på scen.

söndag 18 januari 2009

1992-02-15 Entombed / High Tech Junkies på Barowiak, Uppsala

High Tech Junkies var från Uppsala och lät som en blandning av första Nirvana-skivan, "Bleach" och Fudgetunnel och var inte helt oävna live.
Har för mig att det var ganska tunt med folk när Entombed spelade men det var roligt att se dem ändå. Spelningen dominerades av låtar från Clandestine men de var fortfarande rätt så snabba och hade ett par år till sin boogie-period.
1992-02-?? Zombie Birdhouse på Kalmar Nation, Uppsala

Cover-band som lunkade sig igenom Velvet Underground och Lou Reedlåtar. För trygghetsnarkomaner.

lördag 17 januari 2009

1992-02-07 Slowdive på Barowiak, Uppsala

Slowdive tillsammans med Cranes var de band som i shoegazereran lyckades bäst med att kombinera distade gitarrmattor med det atmosfäriska 4AD-soundet. De var föregångare till band som Sigur Ros och Mogwai och var tillräckligt melodiösa för att gitarrlarmet inte bara skulle bli en uppvisning. För jäklarns vad högt de spelade.
1992-01-?? Daisy Chain på Kalmar Nation, Uppsala

Bortglömd spelning men jag kommer ihåg att bandet hade en karismatisk sångerska. Tror att de var från Tyskland eller England.
1991-12-?? Easy / Dream på Kulturhuset, Jönköping

Easy hade turnerat mycket det senaste året och skulle nu äntligen återvända till hemstaden för ett bejublat framträdande. Denna känsla låg i luften på Kulturhuset som var fyllt med släktingar i alla åldrar, gamla kompisar och nya fans. Easy kändes mycket mer avslappnade och självsäkrare än på Hultsfredfestivalen ett halvår tidigare. De hade väl inget mer att bevisa. Bra spelning med bra stämning. Även Dream var bra. Värt att nämna är kanske att bandets trummis Teresa Fritzon några år senare gav ut en soloskiva under namnet Yoni.

fredag 16 januari 2009

1991-12-12 Union Carbide Prod. / Korova Milkbar på Ungdomens Hus, Uppsala

Min första Lucia i Uppsala skulle firas med UCP och det blev lite mer händelserikt än jag hade tänkt mig. En polare från Södertälje (inga namn) var på besök och han tålde inte sprit så bra. Vi missade Korova Milkbar och eftersom jag tröttnat på att ta hand om honom så ringde vi polisen men fyllecellen var också full, sen ringde jag efter en ambulans som tacksamt nog kom och tog hand om honom. Omhändertagandet sändes direkt i lokalradio (synd att inte TV var där också). Sen kunde jag i godan ro kolla in Union Carbide och genomföra ett av mina sämre stagedive.
1991-12-?? Morbid Angel / Unleashed / Entombed på Fryshuset, Stockholm

Även om Fryshuset var en hemsk konsertlokal så var det lite småkul att hänga där en kväll tillsammans med 2000 tusen metalheads, även om man fick lite skavsår av alla nitar. Entombed hade slagit igenom stort och var också ett av de mer underhållande metalbanden. Det kan man dock inte säga om Unleashed som spelad någon slags vikingametal kryddat med vidrigt rasistiskt mellansnack om stolt nordiskt påbrå vs hemska hiphopare och invandrare. När så Morbid Angel skulle på scen så meddelade arrangören att bandet inte ens var där. Deras utrustning hade hamnat i diket och spelningen var inställd. Se där, det var ett riktigt anti-klimax!
1991-11-26 The Wedding Present på Barowiak, Uppsala

 Jag var hemskt förtjust i The Wedding Present och det var riktigt kul att se dem på hemmaplan för första gången. De hade ett maffigt gitarrsound vid den här tiden och även om låtarna på senaste skivan Seamonster var ganska lugna så blev det en ganska ösig konsert. Efter konserten köpte jag två t-shirtar som man fick i en speciell The Wedding Present-kasse. Har tyvärr tappat bort både tröjor och påse.

1.Dalliance
2.Go-Go Dancer
3.Corduroy
4.Crawl
5.Heather
6.Rotterdam
7.Brassneck
8.Come Play With Me
9.Blonde
10.Everyone Thinks He Looks Daft
11.Silver Shorts
12.Kennedy
13.Suck
14.Lovenest
15.Blue Eyes
16.Dare
17.Octopussy
1991-11-15 Fläskfarmen på Kalmar Nation, Uppsala

Västerviksbandet Fläskfarmen tog sitt namn från en TV-film av Lars Mohlin. De gjorde poprock på svenska men jag kan inte riktigt komma ihåg hur det lät eftersom det här var både första och sista gången jag hörde dem. Har för mig att de skrev politiska texter. Kan det stämma?
1991-11-?? This Perfect Day på Barowiak, Uppsala

This Perfect Day var fortfarande en hyggligt popband men de hade börjat leta efter en större publik. Och det lyckades de ganska bra med några år senare.
1991-10-?? Union Carbide Productions på Barowiak, Uppsala.

Nu börjar det bli svårt att skilja en Carbide-spelning från annan. Det enda jag är helt säker på hände var att när jag efter spelningen hälsade på Ebbot så sade han bara, -Jaså, är du här också. Med betoning på "här också". Han tyckte väl att det började bli lite tjatigt.
1991-10-?? Massacre / Immolation / At The Gates på Grand, Uppsala

Jag hade en kursare som gillade hårdrock och hade ett band som, om jag inte minns fel, hette Epic Irae . Han fick med mig på Death Metal-gala på ungdomsgården Grand trots att jag inte hade hört något av banden tidigare. Svenska At The Gates var ganska varierade medans Immolation inte gjorde något stort intryck på mig. Massacre var väldigt tunga och övertygande däremot. Medlemmarna hade tidigare spelat i Death och det märktes att de var veteraner, men det borde vara förbjudet att spela Metal i cykelbyxor.
1991-10-?? Hedningarna på Barowiak, Uppsala

Hedningarna var nog det första folkmusikbandet som fick ett större genombrott bland både mainstream- och rockpublik. Jag räknar inte Grodman som folkmusik. Medlemmarna i Hedningarna och de två finska sångerskorna hade ett sätt att nå ut till publiken som mer påminde om ett traditionellt rockband. Dessutom hade de en spelglädje som kunde förflytta berg. Tror nog att större delen av publiken den kvällen gick hem med en gånglåt i benen.

onsdag 14 januari 2009

1991-10-03 Tom Verlaine på Barowiak, Uppsala

Stor idolkväll. En riktig idol. Herr Verlaine spelade akustisk gitarr och rökte och pratade. Jag tror att han pratade och rökte mer än han spelade. Han var väldigt rolig och underhållande. Har faktiskt ingen aning vilka låtar han spelade. Jag minns bara några parodier, bl a på Johnny Cash, och att han pratade. Och rökte. En riktig idol.
1991-09-?? Thin White Rope på Daily News, Stockolm

Amerikanarockarna Thin White Rope gjorde en hyffsad spelning som tyvärr (?) överskuggades av en kompis hemmahörande i Uppsala som brukade gå upp på sen och dra ner brallorna när han var på bra humör. Och det var han även denna dag. Bandet fanns sig dock och spelade på som om inget hade hänt.
1991-09/10/11-??

Under hösten såg jag en hög med spelningar på Kalmar Nation i Uppsala och tyvärr kommer ej ihåg vare sig bandnamn eller datum.
1991-09-04 Dinosaur Jr / Bob Mould på Melody, Stockholm

I augusti 1991 flyttade jag från de småländska skogarna till Uppsala för att börja plugga och fick på så sätt även nära till Stockholm. Bob Mould spelade akustiskt på Daily News som låg i samma byggnad som Melody. Eftersom det var knökfullt på Dailys så valde vi att avnjuta Bob från Kungsträdgården. Man såg ryggen på honom och fönstrena var öppna så vi hörde allt.
Dinosaur Jr däremot var mer av riktig konsertupplevelse. De började med Severed Lips och Sludgefeast och fortsatte med beta av det mesta och det bästa av Green Mind och Bug. Det var en mycket bra konsert som kändes mycket mer koncentrerad och intensiv än senare spelningar. Färre solon och mer ös, helt enkelt.

1991-08-09/10 Hultsfredsfestivalen
 Det var året som den brittiska popscenen invaderade Hultsfred och det skulle hålla i sig några år tills hårdrocken tog över.

Fredag: The Lemonheads kickstartade festivalen med en riktigt bra spelning i Teaterladan. 91 fanns det fortfarande ett stråk av punk i deras musik, vilket i högsta grad även gällde för efterföljande All som också var bra, trots basisten Alvarez vansinnigt tråkiga spelstil. James hade slagit igenom stort med svullen arenapop. Helt ok men det kändes lite genant med 1000 pers som var tvungna att sätta sig ner när de spelade Sit Down. Umebandet Blithe spelade gitarrindie och funkade som perfekt uppvärmning inför Ride. De sistnämnda hade släppt två bra pop-plattor med massiva gitarrmattor och det blev stort tryck framför Saharascenen. Undertecknad lyckades bli nedtrampad och det kunde ha slutat illa om jag inte hade satt naglarna i en persons underben för att påkalla uppmärksamhet. Synd på en mycket bra spelning. Poverty Stinks spelade sedan charmpop i Teaterladan. Väldans trevligt.

Lördag: The Blue Aeroplanes var också underhållande pga att de hade en galen dansare som såg ut som en uppspeedad Ian Curtis. Musiken var dock lättglömd. Boghandle spelade tunggrunge för en liten men mycket entusiastisk publik på Stora Dans. The Shades Of Orange och Di Leva var väl som de brukade, varken mer eller mindre. För första gången försakade jag Union Carbide för ett annat band och det var nästen som om jag var otrogen. Pale Saints började skakigt men det tog sig med tiden och avslutningen var av hög klass. Jag fick dock se Ebbot ändå eftersom han hoppade in och gästade på Whipped Creams spelning. Han sjöng på deras cover på The Beatles Come Together och höll även på att snubbla omring på diverse sladdar. Cremonese kommenterade Ebbots inhopp med att citera ett italienskt ordspråk som på ett ungefär lydde, "om man lägger barnen i ens säng så får man också räkna med att de också kissar i den".
1991-07-?? Troll i Folkets Park

Troll är kanske det mest innovativa rockbandet som någonsin givit ut en skiva..nej, nu tänker jag på Grymlings. Troll var 91 års svar på Idol"stjärnorna". Inte helt oväntat hittade jag i skrivandes stund deras hit Jimmie Dean på Spotify. Lyssna och lär!

tisdag 13 januari 2009

1991-06-27/30 Roskilde

Det här blev en något speciell festival. Dels på grund av vädret och dels på grund av det klena artistutbudet. Jag såg i snitt 2 band per dag.
Torsdag: Först ut var Union Carbide Prod. och dem kunde man vid det här laget, men det var kul att se dem försöka bemästra en stor scen. Och det funkade väl sådär. The Charlatans var sedan riktigt hyggliga. Även om låtmaterialet var aningens ojämnt så lyckades de ändå skapa en lagom bra stämning hela spelningen. Simple Minds var ett riktigt bra band en gång i tiden, runt 79-83. Sedan blåste de upp sig och blev ett av de mest svulstiga stadiumbanden. Var ändå tvungen att gå förbi och bekräfta min fördomar.
Fredag: en bjöd på två riktigt bra spelningar på blå scenen. Lush och Buffalo Tom. Men det var det som började droppa från himlen som kom att prägla den dagen, och de närmaste dagarna också för den delen. Det började på eftermiddagen och tilltog mer och mer för varje timme. Jag och mina kompisar hade ett militärtält med tillhörande kamin som kom att bli våran räddning. Där tillbringade resten av dagen och natten medans stormen förvandlade resten av campingen till ett slagfält.
 Lördag: Det var en närmast surrealistisk upplevelse att vakna på lördagsmorgonen. ca 80-90 procent av tältena runt omkring oss låg i spillror och campingen bestod av enbart lera och vatten. Alla mina kläder var blöta och jag drog på mig mina regnkläder ovanpå och lät vattnet dunsta av kroppsvärmen och rinna ut genom byxbenen. Efter att ha sett Ned´s Atomic Dustbin ösa järnet på Gröna scenen den eftermiddagen så började livsandarna att återvända men det enda jag lyckades se den kvällen var 808 State. Det var nog för att det var lite lättare att hålla värmen i danstältet.
Söndag: Även söndagen blev lite avslagen men det som kom att bli detta årets höjdpunkt var när The Wedding Present hoppade in istället för ett inställt band. Intet öga var torrt.
Såg även tyska thrashmetal-bandet Kreator av någon anledning som jag inte kan minnas.
1991-06-?? Emmabodafestivalen

En festival skulle vara stor, lerig och helst skulle man bli kroppsvisiterad en gång i halvtimmen, för säkerhets skull. Så Emmaboda blev något av en chock. En liten äng utan staket, inga avgränsningar mellan camping och scenområde. Vi var kanske 3-400 pers som festade loss och gick mellan scenerna (ingen sedvanlig träningsvärk pga stora avstånd) och småmyste lite.
Happy Dead Men var lika bra som vanligt och Cod Lovers helt ok. Växjöbandet Dream var en trio som spelade gitarrpop (gjorde iochförsig nästan alla banden). De försökte få igång publiken med en The Wedding Present-cover och lyckades väl hyggligt med det. Shades Of Orange drog upp stämningen något med sin sextiotalsgoth innan kvällens huvudnummer Union Carbide Productions rockade ullen av fåren. Lyckades som vanligt att skada mig, denna gång fick jag en stage-divare på mig så att jag dunkade pannan i en scenmonitor. Sent samma kväll spelade även Catrapesdog. Deras Skinny Puppy-liknande synth kändes rätt så malplacerade och de var inte så värst bra.
1991-06-08 Orup och Titiyo i Folkets Park

Denna eftermiddag muckade jag från lumpen och jag kan lova er att det var efterlängtat. Man måste ha en muckarskiva vid ett sånt här tillfälle så vi (större delen av plutonen) samlade oss i Tuna för förfest hemma hos en av killarna. Sedan tog vi tåget till Hultsfred. Tyvärr var det jag den enda av oss med bra musiksmak så blev Orup i parken. Jag försökte spela My Bloody Valentine för dem men det ledde bara till att de trodde att jag var allvarligt sinnessjuk. Orup var inne i någon hemsk soulperiod så det var mer plågsamt än någonsin att se och höra honom uppträda.
1991-05-19 The Sisters Of Mercy / Ingemar Nordströms Orkester i Folkets Park, Hultsfred

Andrew Eldritch hade skrapat ihop ytterligare en line-up för sitt band Sisters Of Mercy och släppt en ganska dålig skiva, men det var lite kul att äntligen få se bandet eftersom jag hade lyssnat mycket på dem under åttiotalet. Även om det blev lite parodiskt att se dem insvepta av rök på Teaterladans scen, så var det också ganska så underhållande.
På alla parkfester brukar det spela ett dansband som de med sådana böjelser kunde ta sig en svängom till. Denna gång så var det helt borkastat eftersom det bara var gothfolk i parken denna kväll. Jag och några kompisar förbarmade oss över stackars Ingemar Nordström och drog en sula över parketten.

1991-03-15 Di Leva på Hagadal, Hultsfred

Den här dagen fyllde jag 20 år. Kvällen började med en rejäl förfest med Jonas och fortsatte sedan på Hagadal där det var konsert. Jag har tyvärr inte så mycket minnen av själva konserten men på något sett så hade jag t-shirt med mig hem. Jag tror att jag fick den i present men jag är inte hundra.

måndag 12 januari 2009

1991-01-?? Sonic Surf City på Klubben, Hultsfred

Sonic Surf City hade blivit tokhyllade i tidningen Sound Affects och de spelade klämmig surfrock som förde tankarna till Ramones, Barracudas och Beach Boys. Svåra att stå still till.
1990-12-23 Chris Bailey på Klubben, Hultsfred

Julfest på Klubben. De kunde hyrt in vilken trubadur som helst.
1990-12-14 Les Satellites på Klubben, Hultsfred

Fransoserna i Les Satellites fick spela inför en pinsamt liten publik men gjorde det bästa av situationen och gav allt. Det blev en väldigt gemytlig tillställning om jag inte minns fel.
Jag har för mig att det var något mer band som spelade denna kväll.
1990-11-17 Mega City Four / William på Klubben, Hultsfred
 MC4 var ett mycket energiskt powerpopband när det begav sig och de gjorde sig ypperligt i en sån liten lokal som Klubben. Svetten bokstavligen lackade och bandet spelade extranummer efter extranummer. De hade en låt som lånat några ackord av Hüsker Dü´s "Dont Want To Know If You´re Lonely" och jag påpekade att de borde spela den och till slut gav de med sig och gjorde det. De har de även spelat den de gånger jag sett dem senare och den är också med på deras live-skiva. Det kan vara en tillfällighet men jag tar gärna åt mig äran för det. William var helt ok.
1990-11-11 Ed Kuepper på Klubben, Hultsfred


Den förre The Saints-gitarristen Ed Kuepper och trummisen Mike Dawson gav oss i publiken en stämningsfull afton och med hjälp av diverse effektpedaler lyckades Kuepper bygga klanger som varken förr eller senare hade hörts på Klubben.

1990-10-26 Revenge på Klubben, Hultsfred

Peter Hook är verkligen en första klassens anti-hjälte. Han har spelat i två av englands mest legendariska band och det kan man väl aldrig ta ifrån honom men hans stil och sidoprojekt har inte varit av samma klass. Revenge var tämligen dåliga och jag gillade dem inte bättre efter att ha sett dem på Klubben. Efter att ha blivit milt häcklad av några av mina kompisar så tänkte han ge sig ut i publiken och slåss. Han frågade kvällens konsertansvarige om Hultsfred hade stora drogproblem. Och det ska komma från en delägare till klubben Hacienda i Manchester. Vi måste med andra ord gjort stort intryck på karln.
1990-10-12 The Wannadies / The Remedy på Klubben, Hultsfred


I sann Hultsfreds-anda så repriserade man The Wannadies på hösten och jag kan inte i ärlighetens namn skilja den från vårens spelning. Antagligen så spelade de samma låtar inför samma publik. Förbandet The Remedy var några kompisars band och jag såg dem ett flertal gånger och har lite svårt att minnas vilken spelning som var vilken. De spelade iallafall powerpop och brukade köra en cover på Wilmer Xs "Vem är den flickan" vilket fick som följd att just den låten är den enda Wilmer X-låt jag kan lyssna på utan obehag.
1990-10-06 Depeche Mode / Electribe 101 i Globen, Stockholm

Sedan början av 80-talet hade Depeche Mode varit mina stora favoriter men 1990 hade intresset börjat svalna något. Icke desto mindre var det med stor förväntan som jag nu äntligen skulle få Basildongänget live. Dave Gahan var (och är) en ganska jobbig figur att behöva se på en scen med sitt frenetiska juckande och hojtande "Come On", typ var 10 sekund. Men den show som de satte upp på denna turne med filmdukar som visade specialinspelade filmer av Anton Corbijn var på många sett imponerande. Förrutom det visuella så var låtvalet som dominerades av Violator (deras jämnaste och kanske bästa skiva) mycket lyckat. Partiet med Martin Gore ensam på gitarr spelandes bl.a. World Full Of Nothing var också superbt. Förbandet var dock inte världsklass och kändes som ett störningsmoment.
1990-08-10/11 Hultsfredsfestivalen


Fredag: Omnitron hade tidigare hetat The Krixhjälters och spelade punkig och påhittig metal med många taktbyten. De hade med sig två stora scenvakter som stod på var sida av scenen och såg arga och skäggiga ut. Mot slutet av spelningen så började de att stage-diva och röja runt i publiken vars majoritet var ganska stillsam. Omnitron var pga alla taktbyten inte så lätta att dansa till. Nästa band i Teaterladan var finska 22 Pistepirkko som spelades mycket i radioprogrammet Bommen. De såg ut som om de aldrig hade sett så mycket folk förrut men gjorde ändå en mycket bra spelning. Lika blyga verkade danska How Do I vara men även dessa lyckades med musikens hjälp (och ett stort antal distpedaler) övertyga publiken om sin förträfflighet. Musikaliskt hade de mycket gemensamt med de engelska shoegazerbanden.
Korova Milkbar lät som ett spejsigare Soul Patrol eller som Sator Codex gjorde på I Wanna Start A Fire. Kvällens märkligaste show stod bl.a. undertecknad för. Thomas som var ansvarig för Argusscenen ville att jag och mina kompisar skulle uppträda på den scenen och blåsa upp kondomer som vi trätt över huvudet. Han hade sett oss göra det tidigare och var övertygad om att fler säkert ville se detta. Eftersom förseningar hade uppståt så föreslog finska Kumikameli att vi skulle köra vår grej samtidigt som de spelade. Publiken och den samlade världspressen tolkade det som om vi ingick i bandets show vilket inte var så långsökt eftersom Kumikameli betyder Gummikamelerna. Efter detta så gick jag kollade på Meat Beat Manifesto vars show var något mer påkostad. Sista band ut i Teaterladan var Mega City Four vars småpunkiga powerpop blev en perfekt avslutning.


Lördag: Klockan ett spelade In The Colonnades och försöken att skapa rätt stämning för deras musik genom att tejpa svart sopsäckar för Teaterladans fönster funka inte så värst bra. Bandets läderklädda bluesrock med drag av The Leather Nun tidiga punkår gjorde sig inte riktigt och bandets dryga attityd lättade inte upp stämningen. Svenska popkometerna Easy försökte visa att det fanns fog för den massiva hypen från Lars Aldman på Bommen och Sound Affects. Hälften av deras låtar var riktigt bra pop men de kändes lite halvfärdiga trots en hårt jobbande Johan Holmlund. Sedan kom Soul Patrol och det visades sig att skåpet stod kvar där de senast ställde det. Östgötabandet Cod Lovers gjorde sedan en bra spelning på Stora Dans.
The Waterboys blev både första och sista bandet som jag såg på Stora Scenen det året och de var verkligen i högform denna kväll. Det mesta av den irländska folkmusiken var bortplockat och de framstod mer som ett rockband och bjöd på några av sina bästa låtar.

1.In Search Of A Rose
2.Rags
3.All The Things She Gave Me
4.Be My Enemy
5.Strange Boat
6.Bigger Picture
7.The Pan Within
8.When Ye Go Away
9.And A Bang On The Ear
10.The Whole Of The Moon
11.Fisherman's Blues
12.Why Don't We Do It In The Road?
13.A Life Of Sundays
--------------------
14.Savage Earth Heart
15.Room To Roam

lördag 10 januari 2009

1990-06-28-30 / 07-01 Roskildefestivalen


Fredagen var inte en av de mest minnesvärda dagarna men det fanns några bra band att kolla in. Till att börja med så valde jag Philip Boa & The Voodooclub istället för Soundgarden. Tyskarna spelad någon slags poprock som kanske inte var så märkvärdig men det fanns ofta ett par bra låtar på varje skiva. De var även ett hyggligt liveband men jag hade hellre sett dem på någon liten scen istället för på Oranga Scenen. Sedan var man ju tvungen att kolla in The Cramps som kunde vara bra ibland men som tyvärr också kunde vara både enformiga och ojämna. Sen bar det iväg ut på campingen för lite partaj. När Bob Dylan böjade spela på stora scenen drog vi oss in på festivalområdet för att kolla in legendaren. Han är ju känd för att vara lite knepig men spelningen var ganska rak och hitbetonad för att vara honom.

1.Absolutely Sweet Marie
2.Ballad Of A Thin Man
3.Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
4.Queen Jane Approximately
5.Masters Of War
6.Gotta Serve Somebody
7.It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding) (acoustic)
8.It's All Over Now, Baby Blue (acoustic)
9.One Too Many Mornings (acoustic)
10.Don't Think Twice, It's All Right (acoustic)
11.Mr. Tambourine Man (acoustic)
12.Leopard-Skin Pill-Box Hat
13.Political World
14.Shooting Star
15.All Along The Watchtower
16.I Shall Be R Released
17.Like A Rolling Stone
18.Blowin' In The Wind (acoustic)
19.Highway 61 Revisited

Sen kollade jag in The The som var så tråkiga så att jag vart tvungen att gå och lägga mig. Att jag på detta sätt lyckades missa Galaxie 500 grämer mig fortfarande.

Lördag: Tidigt i ottan (12:30) spelade They Might Be Giants på lilla blå scenen som trots tidpunkten var fullpackad med folk. De var väldigt underhållande. Lyckades sedan se extranummrena med Faith No More som spelade War Pigs av Black Sabbath och slog sönder sina instrument. Ian McCulloch gjorde sedan en ganska bra spelning som innehöll både lite eget, lite Bunnymenlåtar och några covers (Walk On The Wild Side, Ceremony). Lite halvsegt men helt ok. Dagens absoluta höjdpunkt stod Nick Cave & The Bad Seeds för på Gröna Scenen. Nick Cave var i högform och spelade sina bästa låtar med stor inlevelse och t.o.m. ljudet var perfekt. Vad mer kan man begära.

1.The Mercy Seat
2.The Witness Song
3.I'm Gonna Kill That Woman
4.The Weeping Song
5.Deanna
6.The Carny
7.The Ship Song
8.The Good Son
9.City Of Refuge
10.From Her To Eternity
11.The Carnival Is Over
12.Black Betty
13.Cindy, Cindy

När spelningen var över förflyttade sig hela publiken gemensamt över till Oranga Scenen där The Cure skulle spela. Jag hade så sakta börjat tröttna på dem men de var väldigt bra även denna gång så jag ryktes väl med av stämningen


1.shake dog shake
2.a strange day
3.a night like this
4.catch
5.pictures of you
6.fascination street
7.lullaby
8.dressing up
9.the same deep water as you
10.lament
11.just like heaven
12.the walk
13.primary
14.inbetween days
15.a forest
16.disintegration
Encore 1:

17.close to me
18.let's go to bed
19.why can't i be you
20.never enough

Söndag: Denna dag präglades av att jag missade The Hummingbirds pga tidigarelagd spelning och Ride pga obeveklig busschaufför. Såg Goodbye Mr.MacKenzie och Green On Red som var ok men som jag inte minns så mycket av.