Swans var ett band som ständigt utvecklades under åren 82-97. Som soloartist och i otaliga samarbeten har sångaren Michael Gira varit en artist av oomkullrunkelig integritet. När han så omstartade bandet igen efter 13 år så var jag något skeptisk och även om My Father Will Guide Me Up A Rope To The Sky som släpptes förra året var bra så var den bara ett liten föraning om vad Swans hade att bjuda på.
Enligt uppgift var Gira lite missnöjd över att de var lite fega när de spelade in låtarna och att de skulle rätta till det misstaget när de uppträder live.
I Stockholm var de som ett sågverk stämt i mollackord kompat av en kör av flygplansmotorer. Så måste det ha låtit för de oinvigda. Band som Neurosis och Godspeed You Black Emperor har influerats av Swans men mästarna själva slog denna kväll efterföljarna på fingrarna när det gäller monoton och plågsam skönhet. Det var också väldigt trevligt att höra en, i ljudbilden, framskjuten bass vilket gav låtarna en puls som jag tyckte saknades på comeback-skivan. 8 låtar på 2 timmar och 40 minuter var dock på gränsen för vad man orkade med.
