2002-06-13/14/15 Hultsfredsfestivalen

Torsdagen var ingen höjdare. En energisk Hamell On Trial var förvisso underhållande ett tag, men recensionen dagen efter i Vimmerby Tidning var roligare. "Han har något som sticker ut som både känns skönt och gör ont". Undrar vad det kan vara?. Entombed var trista och The Chemical Brothers som var en stor positiv överraskning förra gången var denna gång en stor negativ överraskning.

Fredagen: Bob Log 3 var kul i nästan exakt två låtar. Sen hade man skrattat färdigt. Ed Harcourt var lite för pretentiös. Slayer var perfekt att sitta och dricka öl till. Hyggligt ljud och svängiga låtar. Sonic Youth kändes spännande att se på "hemmaplan" men var lite småtråkiga. För varje låt så droppade ungdomarna i publiken av och kvar stod seniorklubben och flinade när Thurston och Lee gned på sina gitarrer. The Black Rebel Motorcycle fyllde halva Folkets Park med rök, men kändes mer som efterapare än nydanare. The Promise Ring spelade emopop istället för emo-core och kändes i fjösigaste laget. Spiritualized var bombastiska men skulle för min skull ha spelat tidigare på kvällen medans jag kunde ha hållit ögonen öppna.

Sonic Youth låtlista:

1.Burning Spear 

2.Bull in the Heather 

3.Drunken Butterfly 

4.Karen Revisited 

5.Rain on Tin 

6.Disconnection Notice 

7.Plastic Sun 

8.Kool Thing 

9.White Kross 

10.The Empty Page 

11.Radical Adults Lick Godhead Style 

12.Sympathy for the Strawberry 

Lördagen: The Cooper Temple Clause bevisade tesen om att engelska rockband var alltför inriktade på utseende och stil än bra musik. Ok men alltför skitnödigt. Förstoppning led även Danko Jones av och spelade otroligt fånig macho-rock. Bob Hund var helt ok även de spelade på största scenen. Det gjorde även New Order som verkade rejält glada i hatten efter att England spöat Danmark i Fotbolls-VM. De tjoade sig igenom en låtlista som var som en våt dröm för Joy Division och New Order-fans. Tjoandet tog dock udden av en spelning som skulle kunna ha varit fantastisk.

New Orders låtlista:

1.Crystal,

2.Transmission, 

3.Regret, 

4.60 Miles An Hour, 

5.Atmosphere, 

6.Brutal,

7.She's Lost Control, 

8.Bizarre Love Triangle, 

9.True Faith, 

10.Temptation,

11.Love Will Tear Us Apart, 

(Encore) 

12.Blue Monday, 

13.World in motion, 

14.Your Silent Face

2002-04-01 Godspeed You Black Emperor! på Södra Teatern, Stockholm

GYBE! tillhör giganterna inom post-rockscenen och jag var väldigt svag för deras musik när det begav sig. Det var mer än en vanlig rockkonsert som vi bevistade. Filmerna på duken bakom det sittande bandet var en lika stor del av upplevelsen som musiken. Den estetik som bandet har hållt sig med ända sedan starten bygger mycket på avskalad men luddig symbolik som för tankarna till radikal vänster och anti-kapitalism. Det fanns inte ett uttalat budskap men spelningen kändes som ett väckelsemöte för medvetna 30-åringar utan partitillhörighet. Musikaliskt så var det stor spännvidd mellan tassande strängplock på både gitarr och stråkinstrument och mullrande crescendon. En mycket stor konsertupplevelse.

2002-03-06 Sven-Ingvars på Tyrol, Stockholm

Pga mitt yrke så fick jag det stora och tveksamma nöjet att bevista en "krogshow" med Sven-Ingvars. Vi fick höra varenda låt som de någonsin har haft en hit med. Oavsett vad man tycker om musiken så är de minst sagt proffsiga. Så det var väl lite underhållande trots allt.

2002-02-23 Tomahawk / Dälek på Nymble, Stockholm

Tomahawk är en supergrupp. Mike Patton (Mr.Bungle, Faith No More), Duane Denison (The Jesus Lizard), Kevin Rutmanis (Cows, Melvins) och John Stanier (Helmet, Battles) är en medlemsuppsättning som förpliktigar. De hade än så länge bara släppt en skiva och det verkade som om Denison var den drivande kraften eftersom den lät mest som The Jesus Lizard. Mike Patton har dock tendensen att ta över en show så live kändes det som ännu ett av hans projekt.

Det var en mycket bra spelning och förrutom alla låtar från skivan så spelade bl.a. en Roxy Music-cover. Dälek ligger på Pattons skivbolag och är en duo som spelar hip-hop som inte låter som hip-hop. Förrutom det vokala så bygger deras musik på gnissel och oljud från samplade gitarrer och det ger en något annorlunda framtoning.

2002-02-19 Billy Bragg på Lydmar Hotell, Stockholm

Billy Bragg har nog en trogen skara fans och dessutom så var det gratis inträde. Det spelade med andra ord inte någon roll att spelningen var oannonserad för Lydmar var fullpackat till bristningsgränsen. Det stod t.o.m. folk utanför fönstret och tittade. Farbror Billy var på väldigt gott humör och pratade mer än han sjöng. Han verkade lite dragen så det blev mycket skämt som anspelade på sex. Låtvalet var blandat så både äldre och nyare fans fick sitt lystmäte. Men som sagt, mellansnacket dominerade tilställningen

2001-10-28 The Fall på Kägelbanan, Stockholm

The Fall var väldigt efterlängtade. Det sägs att det här var första gången de spelade i Sverige, och det är anmärkningsvärt med tanke på att de har turnérat i 30 år. Mark E. Smith är en dokumenterat lynnig person och det verkar vara lite av ett lotteri att se en The Fall-konsert pga detta. Ibland så känner han inte för att stå på scen och kliver av scenen eller så startar en ett slagsmål. Vi hade tur för denna kväll ville han både stå på scen och framföra låtar. De flesta låtarna var från de senaste skivorna men några gamla örhängen fick vi också höra. Bl.a Mr. Pharmacist som verkar vara ett stående inslag på alla deras konserter.

2001-07-05 Accelerator på Münchenbryggeriet, Stockholm




Det var andra året festivalen gick av stapeln. Först ut var Lemko Hall från skåne som spelade instrumental postrock. De var rätt så bra. Loosegoats var som vanligt bra men The Magnetics Fields kändes träiga och trista. The Black Heart Procession hade jag sett fram emot vansinnigt mycket. Tyvärr så var deras spelning lite tråkig den också. Kvällen räddades av att Arab Strap var en positiv överraskning. Mycket tyngre och mörkare än jag hade förväntat mig. Vi tittade sedan på Four Tet. Det var extremt lite folk och kollade på honom, men sittandes på golvet framför scenen så konstaterade vi att flertalet missade något bra. Sedan drog innan spektaklet The Strokes skulle spela. Det visade sig vara ett klokt drag.

2001-06-14/15/16 Hultfredsfestivalen



Torsdagen bjöd på några ok spelningar med Lowgold, Division Of Laura Lee och Starsailor, de sistnämnda var faktiskt lite mer än ok. Bigelf däremot var direkt dåliga. Kvällens överlägset bästa konsert stod Tool för. Ljudet var otroligt, filmerna på duken bakom bandet var mer än sevärda. Kolla in bandets videos på Youtube så förstår ni vad jag menar. Låtvalet var excellent. Jag tror nästan att konserten var lite FÖR bra.

Fredagen började med solsken och Jello Biafra och slutade med lera och Soulfly. Jello Biafra berättade om sina erfarenheter i politiken men kravallerna i Göteborg (som var just denna helg) kom att få stor plats hans framträdande. J. Mascis & The Fog blandade nya låtar med gamla Dinosaur Jr-låtar men jag har väldigt svårt att ge mig hän till pliktskyldigt nostalgi-rockande. Jello dök upp och rev av ett par låtar. Tror att de spelade 2 (!) The Stooges-låtar. I Am Kloot var ok, men inte mer. Fireside gjorde däremot ett vansinnigt bra framträdande i Teaterladan. Mot slutet var de minst 6 gitarrister och i sista låten gick medlemmarna med gäster av scenen en och en tills bara en fanns kvar. Finstämt och nästan magiskt. Tittade några låtar med Hell On Wheels. Queens Of The Stoneage tog gruvlig revansch för 2000 års arrangörsmiss. De hade dessutom hunnit med att slå igenom ganska rejält sen dess. Soulfly lyckades få folk att studsa upp och ner i leran.

Lördagen blev lite sådär. Sneglade på The Nomads jubileumskalas från öltältet. Jello dök upp även där men denna gång blev det en Dead Kennedys-låt. Såg enligt anteckningarna Gloss, Iggy Pop, El Caco och The Hives. Minns dock inget av dessa. Vad jag däremot minns betydligt bättre är The Shins spelning på Stora Dansbanan. Det var en mycket trevlig popfest med ett skivregn som avslutning.

2001-06-09 Fett Me´ Kärlek i Odinslund, Uppsala.

Skolavslutning i lärdomsstaden Uppsala firades med metal och pop vid Domkyrkan. Uppsalabandet Stained Red blandade Nu-Metal med Rap och var inte direkt innovativa och egna. Nine från Linköping hade släppt 2 rätt så bra hardcore-skivor men hade tyvärr gått åt Metalhållet vilket inte var till deras fördel. First Floor Power hade varit tämligen nervösa första gången jag såg och det var inte bättre andra gången. De gjorde ett väldigt förvirrat och tafatt intryck. Jag stod nära mixerbordet och hörde hur ljudteknikerna svor ve och förbannelse över amatörer. Yvonne hade utvecklats till ett stadiumrockband med tiden. De nya låtarna kanske funkade bra live, men jag föredrar nog de tidigare åren med bandet.

2001-02-16 King Here After på födelsedagsfest i Stockholm

Festen anordnades på en sexklubb på Riddarholmen och på köpet följde en mindre uppskattad Dragshow. En av födelsedagsbarnen spelade trummor i King Here After vilket ledde till att kvällens musikunderhållning var just KHA. Sångaren Pär, som för övrigt inte tillhörde dragshowgänget, hade kvällen till ära bestämt sig för att uppträda i klänning. Spelningen var avslappnad och de bjöd på gamla godingar och nya godingar.

2000-10-21 Murder Squad på Fellini, Uppsala

Medlemmar från Dismember och Entombed hade gått ihop och bildat Murder Squad för att spela klassisk Death Metal. Ganska så svängigt faktiskt. Som jag tidigare påpekat så är det kul att se Death Metal spelas och man inser man själv inte skulle klara av en endaste av de ackordföljder som bandet spelar. Det krävs minst två hjärnhalvor för att klara det.

2000-08-29 Mr Bungle på Kägelbanan, Stockholm

Mr Bungle med Mike Patton som jag sett tidigare samma sommar med Fantomas, hade gjort tre skivor som låtit väldigt annorlunda. Det de hade gemensamt var att de var experimentella och innehöll många musikstilar ihopblandade till en grummlig soppa. Det var första intrycket, men med tiden så blev soppan klarare och mycket mer välsmakande. De var inte krångliga enabart för sakens skull utan det fanns också en tanke och ett musikaliskt hantverk bakom.

På konserten spelade de låtar från alla tre skivor plus några udda coverlåtar. En kanonspelning.

2000-08-25 Kapoor på Skandiascenen, Uppsala

Uppsalabandet Kapoor hade spelat in en skiva som byggde på en historia. Nu hade de satt upp en föreställning med diverse dansare och projektioner och musiken och texterna skulle föra handlingen framåt. Jazzsångaren Claes Jansson var inblandad också. Och det funkade hyggligt. Det var kul att någon vågar sig på ett annorlunda projekt.

2000-07-14/15 Arvikafestivalen

Det var första och eventuellt sista gången jag var på Arvika. Vi hade inte direkt vädrets makter på vår sida men tack vare snälla människor (en polares chef med fru) kunde vi genomföra helgen hyffsat torrskoda. Eftersom Fields Of The Nephilim ställde in så blev fredagen lite rumphuggen. Vi såg ett träligt hårdrocksband som hette We, Doktor Kosmos som lyckades få publiken att sjunga allsång och sist men inte minst Laibach. De sistnämnda var så in i helvete dåliga så man blev förbannad. Jag hoppas att de fick betala för att spela.
Lördagen blev betydligt roligare. Dagens första band Fantomas infriade de höga förväntningarna med råge. Mike Patton och trummisen Dave Lombardo stod vända mot varandra för att lättare kunna sammarbeta. De vansinniga låtarn på skivan lät ännu mer vansinniga när man såg bandmedlemmarna försöka spela låtarna live. Buzz hår hjälpte också till. Karl Bartos var lite kul men inte mycket mer. När han spelade gamla Kraftwerk-dängor stod han mest och småmyste för sig själv. Moby gjorde en greatest hits-show. Allra sist på kvällen spelade Einstürzende Neubauten på stora scenen. Efter två dagars partajande så brukar jag vara ganska så trött och denna lördagsnatt var inget undantag. Men det vara bara att bita ihop och njuta av Neubauten. De har en förmåga att bygga upp stämningar och sedan plocka ner dem igen. De kommer antagligen aldrig göra som Moby och rada upp sina mest kända låtar. Men och andra sidan så är de ett fantastiskt liveband som kan krama musten ur publiken med sina dramatiska låtar.

2000-06-15/16/17 Hultsfredsfestivalen

Jag blir lätt nedslagen när kollar vilka band som jag såg det här året och vad de presterade. Något band var ok, men resten vet i sjutton. Dessutom så missade jag inte något av vikt. Möjligen Badly Drawn Boy och Log.

Torsdag: Dipper är ett helt ok band som stundtals kan vara riktigt medryckande. Men helst ska man se dem på en liten liten scen för att det ska funka. Deftones som åtminstone gjort en bra skiva med låtar som det är rätt bra tryck i, var otroligt sega och lättflyktiga. Det var så mycket effekter på sång och gitarrer så ljudet knappt orkade fram till publiken. Eller så blåste det helt enkelt bort nere vid Hulingen. Såg ett band som hette Kittie som också spelade någon slags Nu-Metal. De var lite riviga men låtarna var inte av högsta klass.

Fredag: The Bear Quartet ville tydligen protestera mot dom stora orättvisorna i världen så deras synthkille Calle fick heta The Bear Quartet den här dagen. Många rynkade pannor och frågetecken blev det. Så många att det skymde musiken som han framförde. Den var antagligen bättre än man tyckte just då. Ladybug Transistor var ytterst tråkiga men lite gulliga. The Tremolo Beer Gut kommer jag inte ens ihåg. Queen Adreena däremot var riktigt ok. Påminde lite om Daisy Chainsaw (om någon minns dem?). Kunde bero på att några av medlemmarna i Queen Adreena hade spelat i det bandet. Fast det visste jag inte då. Sist på kvällen såg jag metalbandet Wolf. Nja.

Lördag: Nasum från Örebro spelade rolig Grind-punk på Stora Dansbanan. Kändes konstigt nog helt rätt kl.14:30 på eftermiddagen. Tittade på The Animalhouse för att sångaren hade varit med i Ride. Det var helt bortkastad tid för menlösare band hade inte skådats sedan fredagen. Raised Fist och Bellatrix var inte så bra de heller. Kvällen stora begivenhet skulle bli Queens Of The Stoneage. Någon tog det intelligenta beslutet att låta dem spela på Stora Scenen istället för på Pampas, dessutom 1,5 timme före utsatt tid. Vilket gjorde att merparten av de som ville se dem fick nöja sig med en hiphopsnubbe på Pampas istället. Många förvånade kan man tänka. Turligt nog så råkade jag vara en av få som faktiskt såg QOTS och det var inte så muntert det heller. Det kan väl ha varit ca 150 pers framför scenen. Spelningen var dock OK. Men vilken tabbe av festivalarrangörerna!

2000-06-10 The Soundtrack Of Our Lives i Odinslund, Uppsala

Jag måste erkänna att jag inte är något stort fan av TSOOL. Deras musik är helt ok, ibland riktigt bra, men oftast bara tråkig. Ingen gång jag har sett dem uppträda har de varit speciellt överväldigande heller. De påstås ju vara ett sånt bra live-band, men jag inte sett något bevis för det. I Odinslund anordnades spelningar pga skolavslutningen. Nuförtiden håller de till på Fyrishov istället.

2000-05-18 Robin Proper-Sheppard på Östgöta Nation, Uppsala

Den här kvällen fick jag anledning att besöka Ög vilket inte tillhörde vanligheterna. Det var ett gäng med band som spelade bl.a. något som hette Portello tror jag. Jag var iallafall där för att se Robin Proper-Sheppard som på nittiotalet spelade i The God Machine och numera höll till i bandet Sophia. Han spelade ensam med gitarr och verkade inte vara på topphumör. Humöret blev dock bättre varefter ölen slank ner. Han spelade bara Sophia-låtar och mot slutet så skulle han ge sig i kast med The River Song. Den låten har ett långt intro innan sången kom. Robin satt blundande i djup koncentration och vad han inte visste var att en något överförfriskad utbytesstudent hade tagit sig på på scenen och satt sig bakom trummorna. Precis när han skulle börja sjunga så drar studenten igång ett trumsolo. Vi höll andan i väntan på vad som skulle hända. Mot alla odds så ber Robin studenten att kompa honom. i resten av låten. Det lät naturligtvis för jävligt men det var att föredra framför bråk.

2000-04-29 Motorpsycho på Kägelbanan, Stockholm

Hade höga förväntningar pga att de hade minst 4 skivor på raken av högsta klass. Det blev en ganska lång spelning men ganska få låtar. Det var extremt mycket solon som höll på i evighet. Man kunde gå på toan och sedan till baren och köpa öl och komma tillbaka till samma solo. Några låtar var covers. Tonights The Night av Neil Young och en MC5-låt. Bra låtar vanligtvis och Motorpsycho gjorde dem bra men på bekostnad av deras egna låtar. Skulle jag göra en topp 30-lista över deras bästa låtar så var det bara två som de spelade och det var låtar från plats 27-30. Konserten var en vändpunkt i deras karriär då det mesta de gav ut efteråt var av lägre klass. Kollade låtlistor från resten av turnén och dessa visade sig vara en orgie i favoritlåtar.

2000-03-31 Talon på Fredmans, Uppsala

Hade en arbetskamrat som spelade bas i Talon som var ett hårdrocksband. Och som alla andra hårdrockare så gillade de Iron Maiden. Tror att det blev 2-3 stycken Maiden-covers.

2000-01-?? Forcefeed på Fellini, Uppsala

Ett nytt millenuim och en ny hårdrockskväll på Fellini.

1999-11-05 Yvonne på Grand, Uppsala

Inget som helst minne av den här spelningen.

1999-10-30 Pavement / First Floor Power på Klubben, Fryshuset, Stockholm



First Floor Power hade inte hört ett ljud av innan denna kväll. När de började spela så satt jag vid ett bord utom synhåll från scenen. Min första tanke var "Fy Farao vad det där bandet låter nervösa". Jag led verkligen, det var som ljudet av ett nervsammanbrott. Men efter 2-3 låtar började de låta säkrare och mindre nervösa, och då började man höra hur pass bra de var. Så jag gick ifrån bordet och började kolla in bandet och när de var klara så var jag ett övertygat fan.
Riktigt lika motigt hade inte Pavement det men inledningen var lite seg men de tog sig också rejält allt eftersom.

1999-10-15 Kapoor / Sheriffos på Trädgårdscafét, Uppsala.

Hittade ett spelställe till i Uppsala. Det revs dock inte så långt senare. Kapoor hade gjort en temaskiva som hette Gods & Monsters och många av dessa låtar framfördes denna kväll. Sherrifos var lite småroliga. Lät lite som Man Or Astroman om jag inte minns fel.

1999-10-09 Water Smells på Fellini, Uppsala

Uppsalaband som spelade poppig Emo-core. Hyggligt.

1999-10-02 Lee Marvelous på Flogstapuben, Uppsala

Det visade sig att det fanns en hyffsad scen i Flogsta och där spelade några gamla bekantingar från King Here After med det nya bandet Lee Marvelous. Antar att namnet är menat som en hyllning till Lee Marvin. De spelade lugn folkrock och sångaren lät lite som Steve Kilbey.

1999-06-17/18/19 Hultsfredsfestivalen

Torsdag: Enligt min anteckningar så var det första bandet jag såg Electric Frankenstein men jag minns inte hur de lät eller såg ut. Monster Magnet däremot gjorde intryck. Det är alltid roligt se medelålders män i skinbrallor försöka vara så rock´n´roll de bara orkar. Och om man ska göra något så tufft som att falla handlöst backlänges så är det bäst att göra som Dave Wyndorf, dvs ta en snabb titt över axeln så att det inte finns något hårt som man kan slå sig på. Sedan tog jag en snabb titt på Sick Of It All innan det bar iväg till campingen för att förfesta innan kvällens riktiga begivenheter. 23:15 spelade Placebo på Pampasscenen och de var riktigt bra. En del kallar dem för gothpop men det är inget annat än elakt förtal. Gick sedan en sväng förbi stora scenen där Hole spelade men de var mest träliga. Kvällens sista spelning för min del var Mogwai i Teaterladan. Det var inte mycket folk och bandet såg inte så farligt engagerade ut men det var kvällens höjdpunkt. Vackert och brutalt om vart annat. När de avslutningsvis förde oväsen i 10 minuter eller mer så hade dock mina öron fått nog.

Fredag: Breach inledde dagen och hade utökat bandet rejält sedan sist jag såg dem. Med två trummisar (en lånad från Fireside) så lät de maffigare än vanligt. En ny gitarrist (från Him Kerosene) hade de också. Resten av eftermiddagen och kvällen var vigd åt rock med The Nomads, Marilyn Manson och Entombed. Men ingen av dem var särskilt bra. Däremot var The Chemical Brothers en stor glad överraskning. De bjöd på väldigt synthiga tongångar och som gammalt fan av Front 242 och Kraftwerk så var det glädjande och vi passade på att dansa en skvätt.

Lördag: Försökte stampa takten till Meshuggah i teaterladan men det var som vanligt helt omöjligt. Bra spelning. Man Or Astroman var ganska så bra. Mer röj och mindre surf än det jag hört på skiva. S.P.O.C.K. och S.O.D. hade kunnat vara utan.

1999-06-04 Shellac / The Ex på Studion, Stockholm

När man har höga förväntningar på ett band så kan det ibland vara plågsamt att behöva se ett förband, speciellt om det visar sig vara ett dåligt sådant. The Ex hade jag aldrig hört tidigare så redan innan de började så hoppades jag på att de skulle spela så kort som möjligt. De visades sig vara väldigt bra och istället så önskade jag att de inte skulle sluta. De lät som en blandning av NomeansNo och A Witness. Shellac gjorde också en närmast perfekt spelning och de inledde med några äldre låtar. Jag tror att det var The Guy Who Invented Fire och Wingwalker. En kanonkväll!

1999-06-03/05/06 Fyrisfestivalen, Uppsala

Som ledsagare hade den stora förmånen att tillbringa större delen av veckoslutet på Fyrisfestivalen. På tordagen fick se Jan Johansen uppträda tillsammans med coverbandet Sverige Är Fantasktiskt med bl.a. Hooked On A Feeling på repertoaren. Även Crosstalk spelade den kvällen. Lördagen avnjöt jag i Christer Sandelin och Tommy Ekmans sällskap och fick höra låtar från hela deras karriär. Sedan blev det boogierock med Red Hot Max innan kvällen kröntes av Jerry Williams. Det är något visst att stå bredvid 50-plussiga damer med mascaran rinnande nerför kinderna, skrikandes "Jag Älskar Dig Jerry!". Söndagen blev lite lugnare men Owe Thörnquist fick jag iallafall se.

1999-05-12 Mother Superior på Kalmar Nation, Uppsala

MS spelade pårökt Stooges-rock. Jag stod och spelade flipper när de spelade och rätt som det var utbröt tumult i puben och bandets basist jagade någon ur publiken ut ur huset med basen i högsta hugg. Kändes som en scen ur boken Please Kill Me.

1999-04-29 Truxa / Picabo på Kalmar Nation, Uppsala

Mitt senaste band var Truxa och var en trio med gitarr, bas, trummaskin och sång. Vi försökte att lira ihop oss genom att lira covers och när vi uppträdde för första och sista gången så var det enbart sådana låtar som framfördes. På repertoaren fanns dels ett gäng new wave-låtar av Magazine, XTC, Fad Gadge Gary Numan, och dels alternativ noise-rock av bl.a. Unsane, Hammerhead, Bitch Magnet och The God Machine. Picabo lirade fortfarande trixig indie med den äran.

1999-04-23 Sahara Hotnights / The All Janet på Kalmar Nation, Uppsala

På Speech Records, som jag tror var en underetikett till A West Side Fabrication, huserade bl.a. The All Janet och Sahara Hotnights. De sistnämnda hade börjat bli lite småkända och gråtande dalmasar stod utanför dörren och ville komma in. De påminde en hel del om PJ Harvey i början och nog kunde man ana början på en framgångsrik karriär redan då.

1999-04-09 Rocket 99 / Labrador på Kalmar Nation, Uppsala

Rocket 99 bestod av musiker från Singer och Nymphet Noodlers som hade spelat många gånger på nationen. Musikaliskt levde de tyvärr inte upp till de förväntningar som fanns pga deras tidigare band. Labrador var från Nässjö och var nykomlingar på nationsscenen. De lät som en blandning Fireside och Brick. Ljudet var lite skumt på deras spelning men bandet levererade.

1999-03-25 Dipsomaniacs på Kalmar Nation, Uppsala

Bandet var från Norge. De var allt annat än imponerande, men man blev ölsugen av att lyssna på dem.

1999-03-22 Mark Eitzel / Arctic Fox / Karlsson Unified på Kalmar Nation, Uppsala

Mark hade gjort sig legendarisk med sitt American Music Club men hade även gjort skivor under eget namn. Som liveartist så var han milt sagt karismatisk och pratade säkert lika mycket som spelade. Lite som en amerikansk Billy Bragg. Han hade med sig två kompmusiker på trummor och keyboard som också var underhållande att se. Kommer inte ihåg så mycket av förbanden men har för mig att de var bra. I efterhand så förmörkas dock intrycket av spelningen en aning av de saker man hörde om hur Mark Eitzel var privat när han inte stod på scenen.

1999-03-12 Yellow Fever på Kalmar Nation, Uppsala

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva deras musik men i mitt minne så var det kråsskjortor oc blås och lite sydamerikanskt stuk. Kanske åt Kid Creole & The Coconutshållet. Svängde hyffsat för stunden.

1999-03-05 Langhorns / The Pharaos på Kalmar Nation, Uppsala

Efter 2,5 månad utan en enda konsert så lyckades jag masa iväg på till Kalmar Nation som hade surfafton. I Langhorns spelade gitarristen i The Sinners och han spelade surfgitarr så snabbt att man inte inte se hans högerhand. I slutet av höger underarm såg man bara något suddigt som skulle kunna vara en hand. Har inte sett något liknande sedan David Gedge i The Wedding Present storhetsdagar.