1994-08-?? Hultsfredsfestivalen
Jag har inget program för detta år, så istället för att skriva om dag för dag så får det bli scen för scen.
Hawaii: Biohazards medlemmar var/är muskulösa och lite skitnödiga. Dessutom så var de lite enahanda. Primal Scream kändes som ett gammalt boogieband från förr.
Sahara: Oasis sades vara nytt och fräscht och de var ingetdera. Lika skitnödiga som Biohazard, men i jeansdress och pottfrisyr. Mary Beats Jane spelade också hardcore men hade lite mer självdistans och var roliga att se. Jag trodde att St.Etienne skulle bli lika roligt som på Roskilde men de verkade ha tröttnat på festivalsvängen en månad senare. Men det var godkänt. Moby var en trevlig överraskning. Mycket energi och positiv attityd bjöd han på.
Pampas: Echobelly spelade lite väl präktig brittpop. En gäspning. Eggstone spelade på för stor scen men var ok. Bob Hund var bra. Pennywise var denna scens stora utropstecken. Deras spelning hade allt dvs fotbollsrefränger och upplopp.
Teaterladan: Elastica var fräcka men hade lite för lite variation för att det skulle bli riktigt bra. Verve gjorde att man ville sitte ner men golvet i Teaterladan är ju jäkligt oskönt att sitta på. Segt men hyggligt. Dub War spelade någon jäkla konstig typ av hardcore. Svängde fint. Slapshot spelade enahanda hardcorepunk. Lite kul när deras blonderade muskelknutte till sångare plockade fram en termos med kaffe och bjöd på. Antagligen för att killarna i moshpiten skulle få vila lite. Ignite var lite mer melodiösa än Slapshot, men bjöd inte på kaffe. Cop Shoot Cop som hade varit kalasbra på Roskilde 93 underpresterade tyvärr. Lite segt och grinigt.
Stora Dans: Ray Wonder spelade trevlig XTC-pop. Charmigt. Yvonne gjorde braksuccé med väl koreograferad show. Mycket rök och poser. Och mycket bra. Fireside gjorde en finfin spelning. Gitarristen i Stardog och sångaren i The Bear Quartet gjorde en fin dans på scenen och den sistnämnde visade kalsongerna. Vad mer kan man begära.
Öltältet: I denna tidiga version av Öltält såldes folköl och där spelade band. Kent spelade någon gång tidigt på eftermiddagen. Eftersom de var så bra och skulle spela en gång till senare samma dag så passade jag på att se dem en gång till. Surfrockarna Daytonas gjorde ett bejublat framträdande på lördagskvällen. Jag bejublade så mycket att jag fick en mindre hjärnskakning och min högra handled är ännu inte återställd. Kan inte rekommendera att landa på huvudet när man stagedivar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Motörhead var bra som vanligt kommer jag ihåg, Biohazard var ett av många hardcoreband från New york med machoimage och metalinfluenser som var kul ett par låtar men tröttsamma en hel konsert...det roligaste var att dom oftast körde en cover på Bad religionlåten "We´re only gonna die of our own arrogance" på deras konserter runt den här tiden. Oasis har alla gånger jag sett dom varit ett tråkigt liveband och när en del band är nonchalanta är det charmigt men med Oasis blandas det med dryghet och det är ingen lyckad kombination!
SvaraRaderaMary beats jane var här i början av sin karriär runt första skivan lite rockiga också i sitt sväng och inte bara stelt metallriffande som många andra hardcoreband runt den här tiden. Pennywise var okej melodiös skatepunk på skiva men live mer underhållande än förväntat. Cop shoot cop tyckte jag var bra men jag hade inte lyssnat på dom särskilt mycket innan och hade därför inga förväntningar på dom. Dom fick inte spela extranummer eftersom det var någon tidsgräns som skulle hållas i Teaterladan och det gjorde den entusiastiska delen av publiken lite grinig och dom försökte i ren trots klappa in dom ändå verkade det som.
Slapshot och Ignite blandar jag ihop och det var väl för att var straight edge hardcore i standardformat har jag för mig. B-thong gillade jag som spelade tung och svängig metall. Peter Wahlbäck var rätt tokig som vanligt vid den här tiden. Dub-war var hypade vid den här tiden men dom var inte mer än okej. Eläkeläiset var tokroliga med sina covers i humpamusik som uppskattades i ett förfriskat tillstånd givetvis.
Var detta året då vi hade matchande gröna t-shirts med varsin bokstav?
SvaraRaderaNu tror jag att Sirius avslöjade sin identitet.
SvaraRaderaOch ja, jag tror det att det var detta år.
Jag har kvar mitt exemplar av den tröjan.