Torsdag: Kommer till ett fullpackat festivalområde lagom för att höra att kvällens stora dragplåster Neil Young har ställt in spelningen med kort varsel pga en olycka. Ser Tame Impala göra en ganska lam spelning. Mot slutet tar det sig lite men inte mycket. Inser att det kvällens höjdpunkt Beach House kommer att bli helt omöjligt att genomlida nu när alla ska se dem istället för Neil Young.
Drar istället till Hisingen för att titta på Mattias Alkbergs Begravning. Stämningen är på topp och karln har publiken i sin hand från första till sista låt. En sann entertainer. Depthford Goth lät som en ledsen barpianist som spelar The National-låtar.
Fredag: Of Monsters And Men må vid första anblicken ha vissa likheter med Arcade Fire. Men en radiohit gör inget band oavsett hur många hojtade "hey" de trycker in i varje låt. Grimes är väldigt ojämn och har en ganska enerverande röst men en föredömligt kort spelning med hennes bättre låtar passade rätt bra på eftermiddagen. En lite mindre lättsam konsertupplevelse bjöd Godspeed You! Black Emperor på.
Precis när man undrar hur länge de ska hålla på att plocka i ordning på scenen så hör man svagt att en stor och ilsken bisvärm närmar sig i fjärran. Det är dock GY!BE som har börjar spela. Snart växer surret till ett mäktigt crescendo. Resten av konserten är nästan lika gåshudsframkallande. Helgens höjdpunkt.
Kvällens mest haussade spelning står naturligtvis The Knife för. Hade vi bara sluppit gaptratten som inledningvis försökte trötta ut publiken så hade naturligtvis helhetsintrycket varit bättre, men en märkligare och intressantare live-upplevelse än The Knife är jag tveksam till att man kan få se idag.
På Rondo spelade Say Lou Lou och Austra. De första var extremt tråkiga och menlösa. Austra har betydligt bättre låtar men lyckats ändå att få dem att låta nästan likadana. Blev lite enahanda.
Lördag: Phosphorescent regnade nästan helt bort. Synd, för det lät bra. Gamla Public Enemy var mycket vitalare än jag hade räknat med. Ett riktigt tungt liveband plus mängder av energi gjorde dem till lördagens höjdpunkt. Goat har egentligen ju egentligen samma ingredienser men känns alltför mycket som ett konceptband för att hålla i längden. Bra i halvtimma ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar