Fredag: Det var väldans trevligt att besöka en festival man inte varit på tidigare, speciellt en stadsfestival med indie-inriktning. WOW rymmer många genrer och stilar men det mesta var hyffsat indie-pk.
Första bandet var Panda Bear och det var en riktig besvikelse. Mässande och repetivt och tämligen enerverande. Paul Weller bjöd på ett slags potpurri av gamla The Jam-dängor och Style Council-låtar (enligt hörsägen) och ja, det var helt ok. Beach House gjorde en jämn och bra spelning varken mer eller mindre. Local Natives hade jag tidigare avfärdat som ett ytterligare Band Of Horses/Fleet Foxes-skäggigt (och tråkigt) band. Låt för låt så blev jag mer och mer välvilligt inställd och ja, det var riktigt bra. The National är ett bra band men de borde kanske skaffa sig en rådgivare som berättar för dem att deras snabbare låtar med krystad hojtsång inte är så bra. Bitvis jättebra, bitvis lite pinsamt. När Iggy och The Stooges brakade loss så hade vi parkerat oss i öltältet närmast stora scenen och de bjöd på bra underhållning som tusan. Rockklassiker för hela slanten. Kvällen avslutades med en smått fantastisk spelning med LCD Soundsystem. Med riktig bas, riktig gitarr och riktiga trummor kan man göra perfekt dansmusik i gränslandet mellan Talking Heads och New Order. Och ja, jag dansade.
Om klubbupplägget säger jag bara: grrrrrr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar