2012-05-19 Cloud Nothings och The Soft Moon på Fotografiska, Stockholm

Om Cloud Nothings inte hade dykt upp 20 år för sent så hade de antagligen flyttat till Chapel Hill och ridit på alternativrocksvågen tillsammans med Small 23 och Superchunk. Ca 20 % av deras låtar har en viss potential som bygger på ångest och dissonans, resten är ordinär collegerock. De inleder med sina bästa låtar som dock snart tar slut. När de sedan avslutar med 15 minuter (det var säkert kortare) rundgång och oväsen så sjönk konsertbetyget från 3 till 2 på en femgradig skala.

The Soft Moon har ett förföriskt attraktivt sound på skiva som andas 1981, post-punk och new wave. Jag hoppades att de skulle låta betydligt tuffare live och samtidigt accentuera det melankoliska för att få fram lite nyansskillnader. Tyvärr så gjorde de tvärtom och allt blev en statisk och mekanisk transportsträcka.

2012-07-05 Soviac, Tennis Bafra och Åbe på Debaser Slussen, Stockholm

Tre band på bolaget No Method från Umeå turnerade under sommaren tillsammans under namnet Släpp Sargen 2012. 
De mindre kända Åbe inledde med en fascinerande "show". Deras alster är spretiga och lite ojämna, men live verkade de betydligt mer målmedvetna. De inledde med reciterande till metalskrotsackompanjemang. Sedan lade de till både medlemmar (tillfälliga) och intensitet och avslutningen med två trumset var maffig.

Tennis Bafra bjöd inte på några nyanser utan öste på från början till slut och bjöd på gitarrmangel i den högre skolan. De har ju välförtjänt gjort sig ett namn inom indierocken med sin debut-skiva Abulia Jubilee.

Soviac har givit ut en del skivor och är kanske det proffsigaste av dessa tre, men tyvärr tycker jag nog att de också är kvällens svagaste kort. Riffen sitter där de ska men i jämförelse med Tennis Bafra och Åbe så är de ganska tråkiga. 

2012-06-09 Unsane och Big Business, Debaser Slussen, Stockholm

Big Business är ett ganska ordinärt stonerband och bitvis svänger det på ganska rejält men de är även lite för enahanda. 

Unsane är ett band som inom noiserocken har en ohotad ställning som hårdare än hårdast. Deras skivutgivning numera är ganska sporadisk och håller väl inte riktigt samma klass som skivorna från storhetsåren på 90-talet. Att spelningens låtlista innehöll mest gammalt material är kanske inte så mycket att säga om men tråkigt nog så spelade de nästan exakt samma låtar som sist jag såg dem 1998.

2012-05-09 Cursive och Bored Man Overboard, Debaser Slussen, Stockholm

 Cursive

Cursive började karriären i posthardcoregenren, men i och med att ena gitarristen/sångaren/låtskrivaren Steve Pedersen lämnade bandet i samband med en splittring + återbildning av bandet blev bandets musik mer melodiöst och varierad. Energin är fortfarande en viktig beståndsdel i musiken men på Debaser så tände det inte riktigt till förrän mot slutet.

Inledande Bored Man Overboard var inte helt oävna, lät lite som om de blandade The National med shoegazebandet Slowdive.

 Bored Man Overboard

2012-04-19 Michael Gira och Christoph Hahn, på Debaser Slussen

 Sist jag såg Gira så spelade han på Södra Teatern inför en andäktig och sittande publik. Debaser slussen ger lite andra förutsättningar. Återkommer till det.
Uppvärmare Christoph Hahn (Swans, The Angels Of Light) påpekade sarkastiskt (eller humoristiskt, svårt att avgöra) att han har varit på roligare begravningar och satte standarden för kvällen. Hans set var i övrigt helt ok.
När sedan kvällens huvudperson gick på scen så var lokalen åtminstone halvfull och stämningen bättre. Gira har en förmåga att fokusera och framträda med sådan pondus och energi att det inte spelar någon roll att han sitter ensam med en akustisk gitarr, det blir satans tungt ändå. Han spelade fler Swans-låtar från comeback-skivan som lätt snudd på magiskt bra som solonummer, men det märktes att hans humör inte var på topp.
Att det satt lappar i entrén om att kameror och mobiler undanbes under uppträdandet hindrade inte publiken från att fotografera konserten igenom och efter några sura blickar så lackade Gira ur och skällde ut publiken efter noter. Musikens ångestladdning blev dock inte lidande av det.

2012-03-15 Karl Bartos, på Katalin Uppsala




Karl Bartos är naturligtvis mest känd som före detta medlem i legendariska Kraftwerk, men har under årens lopp även givit ut lite skivor både under eget namn och som Elektric Music. Vilken del av karriären som har varit mest framgångsrik kan ingen undgå att märka under kvällens föreställning av Live Cinema som han kallar bild- och musikföreställningen. Att titta på två gubbar med laptops är inte så spännande, men bildspelet med passande filmer gav publiken ett hyggligt alternativ. 13 låtar med Kraftwerk och 5 sololåtar avhandlas i raskt tempo, en del långsammare nummer är lite upphottade för att passa ihop med resten. Ok, det var ingen upphetsande konsert men det var ändå kul att höra hela Computer World och nästan hela The Man Machine. Den chansen kommer nog inte igen.

2012-01-27, Mattias Alkberg och Nerverna, på Katalin, Uppsala

Herr Alkberg är en av få artister där jag fokuserar mer på texterna än på musiken. Musikaliskt så föredrar jag honom som medlem i The Bear Quartet än som soloartist. Han har dock gjort många bra låtar varav flera spelades på Katalin denna kväll.