1999-06-17/18/19 Hultsfredsfestivalen
Torsdag: Enligt min anteckningar så var det första bandet jag såg Electric Frankenstein men jag minns inte hur de lät eller såg ut. Monster Magnet däremot gjorde intryck. Det är alltid roligt se medelålders män i skinbrallor försöka vara så rock´n´roll de bara orkar. Och om man ska göra något så tufft som att falla handlöst backlänges så är det bäst att göra som Dave Wyndorf, dvs ta en snabb titt över axeln så att det inte finns något hårt som man kan slå sig på. Sedan tog jag en snabb titt på Sick Of It All innan det bar iväg till campingen för att förfesta innan kvällens riktiga begivenheter. 23:15 spelade Placebo på Pampasscenen och de var riktigt bra. En del kallar dem för gothpop men det är inget annat än elakt förtal. Gick sedan en sväng förbi stora scenen där Hole spelade men de var mest träliga. Kvällens sista spelning för min del var Mogwai i Teaterladan. Det var inte mycket folk och bandet såg inte så farligt engagerade ut men det var kvällens höjdpunkt. Vackert och brutalt om vart annat. När de avslutningsvis förde oväsen i 10 minuter eller mer så hade dock mina öron fått nog.
Fredag: Breach inledde dagen och hade utökat bandet rejält sedan sist jag såg dem. Med två trummisar (en lånad från Fireside) så lät de maffigare än vanligt. En ny gitarrist (från Him Kerosene) hade de också. Resten av eftermiddagen och kvällen var vigd åt rock med The Nomads, Marilyn Manson och Entombed. Men ingen av dem var särskilt bra. Däremot var The Chemical Brothers en stor glad överraskning. De bjöd på väldigt synthiga tongångar och som gammalt fan av Front 242 och Kraftwerk så var det glädjande och vi passade på att dansa en skvätt.
Lördag: Försökte stampa takten till Meshuggah i teaterladan men det var som vanligt helt omöjligt. Bra spelning. Man Or Astroman var ganska så bra. Mer röj och mindre surf än det jag hört på skiva. S.P.O.C.K. och S.O.D. hade kunnat vara utan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dave Wyndorf som sjunger i Monster magnet är ju lite jobbigt rock n´roll... som en hybrid av Iggy Pop och Lemmy Kilmister när dom är som pinsammast. Fast alla deras skivor fram tills "God says no" är ju bra rock n´ roll som medvetet hellre framstår som dum än pretentiös och både dom stökigare låtarna som dom flummigare fungerar lika bra. Året innan hade dom släppt "Powertrip" som lär vara den skiva dom gjort som sålt bäst och på den här konserten spelade dom mycket låtar från den men även del från föregångaren "Dopes to infinity" bl.a. och jag var nöjd med deras insats.
SvaraRaderaElectric Frankenstein har släppt hur många skivor som helst som låter rätt lika fast en del är bitvis bra fast på den här konserten var det rätt ordinär hårdrockspunk på partyhumör. Joe Strummer var okej i all sin enkelhet. Manic street preachers, Marilyn Manson och Suede var kul att se men var väl mer intressanta än bra. Sick of it all och Hard-ons var som man hade förväntat sig bra. Varken Hole eller The chemical brothers lyckades fånga ens intresse mer än på ett par av deras låtar.
Glömde kanske skriva att jag tyckte att Monster Magnet var bra. Fast det är fortfarande tråkigt att de ställde in 1996. Då kunde det ha blivit hur bra som helst.
SvaraRadera