2000-07-14/15 Arvikafestivalen

Det var första och eventuellt sista gången jag var på Arvika. Vi hade inte direkt vädrets makter på vår sida men tack vare snälla människor (en polares chef med fru) kunde vi genomföra helgen hyffsat torrskoda. Eftersom Fields Of The Nephilim ställde in så blev fredagen lite rumphuggen. Vi såg ett träligt hårdrocksband som hette We, Doktor Kosmos som lyckades få publiken att sjunga allsång och sist men inte minst Laibach. De sistnämnda var så in i helvete dåliga så man blev förbannad. Jag hoppas att de fick betala för att spela.
Lördagen blev betydligt roligare. Dagens första band Fantomas infriade de höga förväntningarna med råge. Mike Patton och trummisen Dave Lombardo stod vända mot varandra för att lättare kunna sammarbeta. De vansinniga låtarn på skivan lät ännu mer vansinniga när man såg bandmedlemmarna försöka spela låtarna live. Buzz hår hjälpte också till. Karl Bartos var lite kul men inte mycket mer. När han spelade gamla Kraftwerk-dängor stod han mest och småmyste för sig själv. Moby gjorde en greatest hits-show. Allra sist på kvällen spelade Einstürzende Neubauten på stora scenen. Efter två dagars partajande så brukar jag vara ganska så trött och denna lördagsnatt var inget undantag. Men det vara bara att bita ihop och njuta av Neubauten. De har en förmåga att bygga upp stämningar och sedan plocka ner dem igen. De kommer antagligen aldrig göra som Moby och rada upp sina mest kända låtar. Men och andra sidan så är de ett fantastiskt liveband som kan krama musten ur publiken med sina dramatiska låtar.