Det var med blandade förväntningar som jag tog mig till Bryggeriet denna kväll. The Flaming Lips hade rykte om sig att vara ett sevärt liveband men jag hade också hört diverse liveinspelningar som avslöjade Wayne Coyne som en fruktansvärt svag sångare. P3 live från förra besöket i Sverige var i stort sett olyssningsbart.
Det skulle visa sig att de var ett sevärt band och falsksången inte dominerade intrycket. I och med att bandet gick på scen och körde igång första låten Raze For The Prize så fylldes scenen av ett tiotal "dansare" i djurkostymer och spellokalen av gigantiska ballonger. Varje låt akompanjerades av en passande film, t.ex. Teletubbies. När de spelade She Dont Use Jelly så fick man se bitar av Beverly Hills-avsnittet som bandet var med i. Wayne Coynes uppenbarelse var som en blandning av DiLeva och Carl-Einar Häckner med kärleksbudskap och teaterblod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar