2003-06-12/13/14 Hultsfredsfestivalen
Torsdag: Solen sken och festen började precis komma igång ordentligt på campingen. Det var inte direkt idealiskt för att gå kolla på en ung farbror med en akustisk gitarr men som tur var så gick jag och såg Badly Drawn Boy. Låtarna från den nyaste överproducerade skivan lät mycket bättre i akustiska versioner och jag fick nog gåshud ett par ggr. The Raveonettes larmade på som om livet hängde på det men låtarna var lite för lika varandra för att det skulle vara bra mer än några låtar. Cursive med cello i sättningen gjorde en mycket bra spelning i Teaterladan. Dave Gahan var ogenerat publikfriande medans Massive Attack var i segaste laget.
Fredag: Cult Of Luna hade jag lite svårt att ta på allvar eftersom de lät alltför mycket som Neurosis. Jag gillar Neurosis men COL hade inte mycket eget. Sparta var väldans bra och var definitivt fredagens höjdpunkt. Emocore med bra melodier. Jag hade sett fram emot att se Radiohead men trängseln blev för mycket, efter ett par låtar stod jag inte ut, utan gick till öltältet och lyssnade därifrån istället. Kan man inte få se ett stadiumrockband i fred, va!
Lördag: Fireside hade blivit rejält mycket tråkigare, vilket de visade med eftertryck på Pampasscenen. Grandaddys spelning hade extremt hög mysfaktor och de bjöd på perfekt pop- och skäggkavalkad. Union Carbide Production gjorde en återföreningsspelning och de olika bassisterna (Wladis, Helm och Skoglund) som hade varit med genom åren bytte av varandra på scenen. Det bevisades att återföreningar kan vara ganska trista och att UCP slår TSOOL med hästlängder.
Radiohead gick man väl och såg utan några större förväntningar och av någon slags nyfikenhet och föga förvånande så omvände dom inte mig då. Audioslave förväntade man sig nog mer av p.g.a. medlemmar från Rage against the machine och Chris Cornell från Soundgarden på sång och visst var det småtrevligt men konserten gick mest på tomgång. Turbonegro var okej med sin obstinata partyrock och jag har för mig att dom spelade The rude kids hiten "raggare is a bunch of motherfuckers"...trevlig nostalgi!
SvaraRaderaUnion carbide productions var bra men inte mer... deras låtval för kvällen var lugna favoriter och deras entusiasm var lika sansad som den brukar vara i ett valfritt bands replokal när det ska övas. Stefan Sundström med band var rätt underhållande och live var det rätt festligt att se. The datsuns var bra på det dom gjorde nämligen 70-talsinfluerad hårdrock men efter 4-5 låtar blev det lite enahanda.
Sparta med medlemmar från At the drive-in var överraskande bra. Strapping young lad var inte min grej med aggresiv metal som man snabbt tröttnade på. Prong har ju gett ut några bra skivor med både tyngd och sväng men live 2003 var det väldigt lamt och det dög men inte mer. Flogging Molly spelade någon slags klämmig blandning av punkrock och irländsk folkmusik och verkade vara publikfavoriter. The raveonettes spelade stökig och enkel garagerock som var intressant i ett par låtar på sin höjd. Cult of luna lär vara inspirerade av Isis eller Pelican och Neurosis fast dom är tråkigare och inte lika infallsrika och suggestiva som dom, tyvärr!