Måste säga att jag var lite skeptisk till att se The Wedding Present år 2005. Det var rätt många år sedan de hade gjort något riktigt bra. Jag blev positivt överraskad. Tror att det var upplägget av låtordningen som gjorde det. Det blev varken en nostalgitripp eller en trist senaste-skivan-låtlista. Var tredje låt var ny eller från Gedges andra band Cinerama, var tredje låt var en gammal låt och var tredje var från de senare skivorna. På så sätt blev det en spännande mix av det mesta som publiken ville höra och bandet slapp höra på tjat om gamla hits medan de harvar genom senaste skivan. De kunde dock ha skippat Kennedy som inte funkar live för fem öre om inte bandet verkar älska varje sekund av låten. Ungefär lika plågsamt som att se Mascis hafsa igenom Freak Scene för femti-elfte gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar