Fredag: Omnitron hade tidigare hetat The Krixhjälters och spelade punkig och påhittig metal med många taktbyten. De hade med sig två stora scenvakter som stod på var sida av scenen och såg arga och skäggiga ut. Mot slutet av spelningen så började de att stage-diva och röja runt i publiken vars majoritet var ganska stillsam. Omnitron var pga alla taktbyten inte så lätta att dansa till. Nästa band i Teaterladan var finska 22 Pistepirkko som spelades mycket i radioprogrammet Bommen. De såg ut som om de aldrig hade sett så mycket folk förrut men gjorde ändå en mycket bra spelning. Lika blyga verkade danska How Do I vara men även dessa lyckades med musikens hjälp (och ett stort antal distpedaler) övertyga publiken om sin förträfflighet. Musikaliskt hade de mycket gemensamt med de engelska shoegazerbanden.
Korova Milkbar lät som ett spejsigare Soul Patrol eller som Sator Codex gjorde på I Wanna Start A Fire. Kvällens märkligaste show stod bl.a. undertecknad för. Thomas som var ansvarig för Argusscenen ville att jag och mina kompisar skulle uppträda på den scenen och blåsa upp kondomer som vi trätt över huvudet. Han hade sett oss göra det tidigare och var övertygad om att fler säkert ville se detta. Eftersom förseningar hade uppståt så föreslog finska Kumikameli att vi skulle köra vår grej samtidigt som de spelade. Publiken och den samlade världspressen tolkade det som om vi ingick i bandets show vilket inte var så långsökt eftersom Kumikameli betyder Gummikamelerna. Efter detta så gick jag kollade på Meat Beat Manifesto vars show var något mer påkostad. Sista band ut i Teaterladan var Mega City Four vars småpunkiga powerpop blev en perfekt avslutning.
Lördag: Klockan ett spelade In The Colonnades och försöken att skapa rätt stämning för deras musik genom att tejpa svart sopsäckar för Teaterladans fönster funka inte så värst bra. Bandets läderklädda bluesrock med drag av The Leather Nun tidiga punkår gjorde sig inte riktigt och bandets dryga attityd lättade inte upp stämningen. Svenska popkometerna Easy försökte visa att det fanns fog för den massiva hypen från Lars Aldman på Bommen och Sound Affects. Hälften av deras låtar var riktigt bra pop men de kändes lite halvfärdiga trots en hårt jobbande Johan Holmlund. Sedan kom Soul Patrol och det visades sig att skåpet stod kvar där de senast ställde det. Östgötabandet Cod Lovers gjorde sedan en bra spelning på Stora Dans.
The Waterboys blev både första och sista bandet som jag såg på Stora Scenen det året och de var verkligen i högform denna kväll. Det mesta av den irländska folkmusiken var bortplockat och de framstod mer som ett rockband och bjöd på några av sina bästa låtar.
1.In Search Of A Rose
2.Rags
3.All The Things She Gave Me
4.Be My Enemy
5.Strange Boat
6.Bigger Picture
7.The Pan Within
8.When Ye Go Away
9.And A Bang On The Ear
10.The Whole Of The Moon
11.Fisherman's Blues
12.Why Don't We Do It In The Road?
13.A Life Of Sundays
--------------------
14.Savage Earth Heart
15.Room To Roam
Joan Jett &The blackhearts var ordinär men bra hårdrock,Buzzcocks lite av en besvikelse - kändes tama, Soul asylum var på den här tiden riktigt bra och hade nyligen släppt deras tredje eller fjärde fullängdare "Hang time" på ett stort skivbolag. Man brukade kalla deras musik för college-rock kanske dom var det?.
SvaraRaderaFläskkvartetten med Freddie Wadling var intressanta, Kumikameli med deras något knäppa pop var bra och introduktionen likaså, 22 pistepirkko var också skön och knäpp pop från Finland, Easy gillade alla ens vänner kändes det som men inte jag , Psychotic youth spelade som vanligt snabb punkig rock med popkänsla,
In the collonades tunga mörka rock var bra liksom deras första skivor var men mellansnacket om allt från ABF till Socialdemokrater kändes väldigt malplacerat även om det var menat att provocera någon , Soul patrol var som vanligt bra och fortsatte vara ett av ens svenska favoritband, Korova milkbar var okej har jag för mig,
Straight up... var det dom med strippande tjejer på scenen...det är det enda i så fall jag minns lite vagt från den konserten.