Under några år ordnades Fredsfestivalen i Hultsfreds Folkets Park. De hade ett blandat och brett program för att locka alla åldrar. 1985 spelade Fred Åkerström.
Om jag inte minns fel så startades Rockfestivalen pga det fanns så många tillgängliga band den veckan som medlemmarna i Rockparty själva ville se.
Det där med festival var ganska exotisk för en 15-åring 1986, idag har väl varenda tonåring varit på minst 10 olika festivaler. På tv visades varje sommar sändningar från Roskilde och Lorelei och nu skulle man alltså få uppleva detsamma i Folkets Park.
Dag 1: Första band ut på stora scenen var The Triffids från Australien. Bandets nya LP Born Sandy Devotinal hade man hört på Bommen och de visade sig vara ett gemytligt band som passade perfekt i eftermiddagssolen. Dock var det väldigt mycket falsksång. Efteråt när jag upptäckte hur bra The Triffids var så önskade jag att jag hade hört deras tidigare skivor innan konserten. Dagens överraskning var Blue For Two som genomförde sin scendebut i Teaterladan. Makalöst bra. Den dagen hann jag också med The Extremes (från Vimmerby), Pushtwangers, The Scraps, New Model Army och Sator Codex, där de sistnämnda var mer än godkända.
Dag 2: Enligt programmet skulle Sprung Aus Dem Wolken innehålla medlemmar ur Einstürzende Neubauten men den informationen var något överdriven. De var dock ett ganska spännande inslag på festivalen. Bandet som jag såg fram emot mest var Erasure. Som ung synthare var ju naturligtvis Vince Clark en levande legend och hela smålands synthmaffia satt som klistrade på kravallstaketet minst 2 timmar innan konsertens början. Om dagens Expressen skulle sätta en löpsedel på den spelningen skulle det nog vara GAYCHOCK!! På den tiden när svenska mediers främsta företrädare var Lasse Holmqvist och Åke Arenhill så var man ju inte så van vid killar i brottardräkt som juckar mitt framför näsan på en.
Tyvärr ägnade jag inte Reeperbahns tillfälliga återföreningsspelning tillräckligt med uppmärksamhet men hörde det mesta på avstånd. Den dagen såg jag också Commando M Pigg, Sixten Redlös och Pojken Med Grodan I Pannan. Kvällen avslutades med högt tryck i Teaterladan när The Leather Nun spelade. De hade en hit med ABBA-covern Gimme Gimme Gimme just då och LP´n Lust Games hade precis släppts.
The triffids var jag måttligt intresserad av då men upptäckte senare på skivor hur bra dom var. Sixten redlös tyckte jag var bra eftersom jag gillade punk och deras två första singlar. Blue for twos konsert i teaterladan anser jag är en av dom bättre jag sett än idag. The leather nun tyckte jag var bra men såg bättre konserter med dom lite längre fram i tiden... t.ex. den på klubben när Freddie Wadling spelade bas i bandet.
SvaraRaderaHittade ett program och var tvungen att korrigera vilka dagar banden spelade.
SvaraRaderaVid närmare eftertanke så kanske Freddie Wadling spelade i The leather nun redan då på festivalen. Det var inget man då reflekterade över då eftersom man nyligen upptäckt vilka övriga band han medverkade i. Själv har jag inte gjort några anteckningar från konserter för det blev inte av. Fast att sånt hjälper ens minne på traven upptäckte jag för ett tag sen när jag såg mina gamla anteckningar från när man tågluffade.
SvaraRaderaJag tror inte att han spelade i Nunnan då, däremot kommer jag ihåg spelningen på Klubben då han var med. De enda anteckningar jag har är band, lokal och datum.
SvaraRaderaOkej, jag litar på dig! :) Var lite fundersam där ett tag.
SvaraRaderaFred Åkerström spelade faktiskt inte alls på Fredsfestivalen 1985, för han dog strax innan. Jag var där för att se honom och visste inte att han dött. Det blev en tyst minut istället.
SvaraRaderaDet med Fred visste jag men det blev fel ändå.
SvaraRadera