1989-06-30 till 07-02 Roskildefestivalen
Mitt första Roskilde var en stor upplevelse. Alla som har varit där vet vad jag talar om. De hade dessutom ett program detta år som ingen annan festival sedan dess har slagit på fingrarna.
Dag 1: började med world music i form av The Musicians Of The Nile som bestod av ett gäng med mycket gamla gubbar som spelade traditionell egyptisk musik. Efter det kollade vi in Tanita Tikaram som spelade i ett alldeles för litet tält. Sedan började kalaset på riktigt. Dagens första band på Oranga Scenen var Pixies. Det var naturligtvis både fel tid och plats för dem men det var också lite av en dröm som gick i uppfyllelse och det var inte sista gången den helgen som detta skedde. Några timmar senare spelade My Bloody Valentine på en betydligt mindre scen och det blev en vild tillställning. En kompis fick mildare klämsskador när han hamnade under ett staket som gav vika, men han var lika glad för det. En magisk konsert. För att lugna ned mig en smula kollade jag på Suzanne Vega vars framträdande på Gröna Scenen var som smekningar på trumhinnorna. Efter det var det dags för lite mera taggtråd då Band Of Susans gick på scen med fem (!) gitarrister. Sedan fick Elvis Costello fungera som avkoppling inför kvällens sista band, Einstürzende Neubauten. Det var första gången jag såg E.N. och det var en lika märklig som fantastisk upplevelse. När de avslutade med att leka flygplansmotor så traskade jag mycket nöjd och mycket trött ut till campingen. Jag vet inte om det var öronen som var överbelastade eller om det var så att den tyska flyglansmotorn fortfarande var igång när jag kröp ner i sovsäcken.
Setlist Neubauten
1.Prolog
2.Feurio!
3.Zeichnungen des Patienten O.T.
4.Zerstörte Zelle
5.Trinklied
6.Ich bin's
7.Sehnsucht
8.Armenia
9.Negativ nein
10.Yü-Gung (fütter mein Ego)
11.Letztes Biest (am Himmel)
12.Ein Stuhl in der Hölle
13.Sand.
Dag 2: var inte lika omtumlande men snudd på. Den började dock med lite tråkig tysk punkrock med Die Goldenen Citronen och The Waterboys kanske var lite för mycket irländs folkmusik just då och kanske spelade lite för många Dylan-covers.
1.On My Way To Heaven
2.Strange Boat
3.Girl From The North Country
4.Bed On The Floor
5.Has Anybody Here Seen Hank ?
6.When Ye Go Away
7.Old England
8.Billy The KidAnd A Bang On The Ear
9.The Whole Of The Moon
10.Jimmy Hickey's Waltz
11.When Will We Be Married?
12.Mr Customs Man
13.Buckets Of Rain
14.Fisherman's Blues
15.This Land Is Your Land
16.Medicine Bow
17.Lost Highway
Sedan kom Meat Beat Manifesto och ord som tråkigt blev ett minne blott. Även om musiken var lite enahanda så var själva showen minst sagt unik'
http://www.youtube.com/watch?v=B4Qdu8nRVNE
Kvällens (och kanske alla kvällar någonsin) höjdpunk var Swans. Även om de var kända för sin enackordsångest-rock så hade de blivit lite mer varierade med åren och 1989 så kunde Michael Gira slänga med sitt hippiehår och slänga ur sig nötta fraser som "Make Love". 5 år tidigare så hade det varit mer troligt att han kastat sig på scengolvet och vrålat "Rape".
Det här är en av de absolut bästa och magiska konserter jag har sett.
Kvällen avslutade med ett rejält antiklimax med skottska The Pastels. Jag vet inte om de var skitfulla eller led av snedtändning eller vad det nu kan ha varit men spelningen var en katastrof.
Dag 3: Festivalen avrundades för min del med två bra spelningar med Noir Desir (från Frankrike) och Died Pretty (från Australien). Fast sångaren i Died Pretty kunde nog skrämma ihjäl tanter med sin blotta uppenbarelse. Han var en lite för gammal rocker med ett rörelseschema som var en exakt kopia av Tina Turners. Huga!
Mitt första Roskilde var en stor upplevelse. Alla som har varit där vet vad jag talar om. De hade dessutom ett program detta år som ingen annan festival sedan dess har slagit på fingrarna.Dag 1: började med world music i form av The Musicians Of The Nile som bestod av ett gäng med mycket gamla gubbar som spelade traditionell egyptisk musik. Efter det kollade vi in Tanita Tikaram som spelade i ett alldeles för litet tält. Sedan började kalaset på riktigt. Dagens första band på Oranga Scenen var Pixies. Det var naturligtvis både fel tid och plats för dem men det var också lite av en dröm som gick i uppfyllelse och det var inte sista gången den helgen som detta skedde. Några timmar senare spelade My Bloody Valentine på en betydligt mindre scen och det blev en vild tillställning. En kompis fick mildare klämsskador när han hamnade under ett staket som gav vika, men han var lika glad för det. En magisk konsert. För att lugna ned mig en smula kollade jag på Suzanne Vega vars framträdande på Gröna Scenen var som smekningar på trumhinnorna. Efter det var det dags för lite mera taggtråd då Band Of Susans gick på scen med fem (!) gitarrister. Sedan fick Elvis Costello fungera som avkoppling inför kvällens sista band, Einstürzende Neubauten. Det var första gången jag såg E.N. och det var en lika märklig som fantastisk upplevelse. När de avslutade med att leka flygplansmotor så traskade jag mycket nöjd och mycket trött ut till campingen. Jag vet inte om det var öronen som var överbelastade eller om det var så att den tyska flyglansmotorn fortfarande var igång när jag kröp ner i sovsäcken.
Setlist Neubauten
1.Prolog
2.Feurio!
3.Zeichnungen des Patienten O.T.
4.Zerstörte Zelle
5.Trinklied
6.Ich bin's
7.Sehnsucht
8.Armenia
9.Negativ nein
10.Yü-Gung (fütter mein Ego)
11.Letztes Biest (am Himmel)
12.Ein Stuhl in der Hölle
13.Sand.
Dag 2: var inte lika omtumlande men snudd på. Den började dock med lite tråkig tysk punkrock med Die Goldenen Citronen och The Waterboys kanske var lite för mycket irländs folkmusik just då och kanske spelade lite för många Dylan-covers.
1.On My Way To Heaven
2.Strange Boat
3.Girl From The North Country
4.Bed On The Floor
5.Has Anybody Here Seen Hank ?
6.When Ye Go Away
7.Old England
8.Billy The KidAnd A Bang On The Ear
9.The Whole Of The Moon
10.Jimmy Hickey's Waltz
11.When Will We Be Married?
12.Mr Customs Man
13.Buckets Of Rain
14.Fisherman's Blues
15.This Land Is Your Land
16.Medicine Bow
17.Lost Highway
Sedan kom Meat Beat Manifesto och ord som tråkigt blev ett minne blott. Även om musiken var lite enahanda så var själva showen minst sagt unik'
http://www.youtube.com/watch?v=B4Qdu8nRVNE
Kvällens (och kanske alla kvällar någonsin) höjdpunk var Swans. Även om de var kända för sin enackordsångest-rock så hade de blivit lite mer varierade med åren och 1989 så kunde Michael Gira slänga med sitt hippiehår och slänga ur sig nötta fraser som "Make Love". 5 år tidigare så hade det varit mer troligt att han kastat sig på scengolvet och vrålat "Rape".
Det här är en av de absolut bästa och magiska konserter jag har sett.
Kvällen avslutade med ett rejält antiklimax med skottska The Pastels. Jag vet inte om de var skitfulla eller led av snedtändning eller vad det nu kan ha varit men spelningen var en katastrof.
Dag 3: Festivalen avrundades för min del med två bra spelningar med Noir Desir (från Frankrike) och Died Pretty (från Australien). Fast sångaren i Died Pretty kunde nog skrämma ihjäl tanter med sin blotta uppenbarelse. Han var en lite för gammal rocker med ett rörelseschema som var en exakt kopia av Tina Turners. Huga!
Den första gången jag var på Roskildefestivalen var 1986 och jag blev så betagen att jag besökte den dom nästkommande nio åren också. För en tonåring från ett liten ort i dom mörka skogarna i Småland så var det ett stort äventyr och en ännu större frihetskänsla att besöka en festival av den här digniteten. Den känslan höll i sig dom tre nästkommande åren man besökte festivalen sen avtog den sakta men säkert varje år tills det kändes att man besökte festivalen lite på rutin.
SvaraRaderaNu är det ju så att Roskildefestivalen är så mycket mer än bara musik så man får så många intryck att mycket är lätt att glömma bort också. I alla fall har jag svårt att komma ihåg vilka band jag såg 1989 men dom jag minns och minns var bra var Elvis Costello, Gaye bykers on acid,Mano negra och Jingo de lunch.
Min första festival var -87, tror jag (minns du, Frunk?, du var med, vi åkte Rockpartybussen och "bångade" öl hela helgen). Jag var redlös mest hela tiden och de enda band jag minns att jag såg var Wilmer X, Boghandle(?) och Europe (bara för att jag vaknade upp i närheten av den scenen och inte orkade flytta på mig). Jag skulle gå och se Cornelis Vreeswijk, men blev för full på vägen och missade det. Sen dog han. Jamen då måste det ju ha varit 1987.
SvaraRadera1987, då spelade väl The cult och det var soligt hela helgen. Var inte Jocke med också? Min pollenallergi var som värst. Att bånga öl gjorde ju en full snabbt men nog är det godare och trevligare att dricka den...men,men den ungdomen och kul var det ju ändå!
SvaraRadera