1989-08-11/12 Hultsfredsfestivalen

Dag 1: På torsdagen var jag på kräftskiva i Blaxhult och den var i det vildaste laget så jag var ganska trött när jag kom till festivalområdet vid lunchtid. Festivalbanden gjorde dock sitt yttersta för att hålla mig vaken. Cosmic Psychos kändes som en karatespark i diafragman och sen fick Candlemass fart på matsmältningen. Dagens mest emotsedda spelning var Union Carbide Prod. i Teaterladan som inledde med sitar och Here Comes God. Ebbot strippade som vanligt och stod på vingliga bambiben högt uppe på en högtalarstack. För ett kort ögonblick trodde jag att han skulle hoppa och då hade det nog varit UCP´s sista spelning vi bevittnade. Slutet gott allting gott och jag var pigg och glad igen. Tittade också på William (på stora dans) och Robyn Hitchcock som var bra men lite tramsig. Laibach som var sist ut på Saharascenen bestämde sig för att vila en timme extra innan de gick på scenen och förargade på så sätt fler än undertecknad. När de väl spelade så visade de att de var ett tajt rockband med mindre förinspelat än man hade befarat.

Dag 2: Tyvärr är denna dag för många förknippad med tågolyckan mellan festivalområdet och hultsfreds station. Jag märkte inte av den eftersom jag befann mig i Teaterladan, bara 50-100 meter från olycksplatsen, och spisade franska Kat Onoma. De hade gjort sig kända för sina mycket långsamma och softa versioner av gamla hits som Wild Thing, Be Bop a Lula osv. En lugn men väldigt intensiv spelning. Eftermiddagen fortsatte med lite gubbröra, dvs Van Morrison med band. Tråkig men populär. Wannadies slog igenom med dunder och brak på Stora Dans. Årets hype var född. Mobile Whorehouse med Wadling på sång var i träigaste laget trots att de även spelade låtar från Wadlings lyckade soloplatta. På tal om hype så var väl Pop Will Eat Itself roligare än bra.
Kvällens höjdpunkter stod Slab! och Motörhead för, där de förstnämnda fick Teaterladan i gungning. Motörhead sprang ut på scenen på sekunden i utsatt tid och brakade igång en hejdundrande rock´n´rollshow. Det sista bandet jag såg var Stillborn på Stora Dans och de var lite småroliga och spelade något som de kallade Necrospirituals. Lät som Black Sabbath med Andrew Eldritch på sång.