1987-08-07/08 Hultsfredsfestivalen
Efter succén 1986 så utökades festivalen med utterliggare scener och högtflygande planer. Det blev brakförlust men även en hel del kul musikupplevelser.
Dag1: På stora dans spelade svenska stjärnskott som Excellent Accident, Nevskij Prospekt och Fem Snabba, men den i särklass mest omtalade konserten på frdagen var Public Image Ltd avbrutna spelning på stora scenen. Några i publiken saboterade spelningen för att de tyckte att Lydon sålt ut punkidealen, så när Lydon och Co klev av scenen med orden "Fuck You Hultsfred" så skämdes man en smula. Fram tills dess var det dock ingen höjdarspelning . Senare på kvällen så kollade jag in The Cassandra Complex i teaterladan och fick väl där anledning att skämmas lite å sångaren Rodney Orpheus vägnar när han juckade sig igenom deras, till stor del, förinspelade repertoar. Alla kan ju inte vara pryda.
Kvällens höjdpunkt var iallafall när jag på Njurmännens spelning blev utskälld på dalmål av Kent Norberg i Sator Codex. "Har du aldrig sett en knullare förrut?". Jag blev inte direkt rädd utan kunde lugnt koncentrera mig på linköpingbandets lustigheter på scenen, iklädda säckar och kartonger spelandes distade saxofoner.
Dag 2: Lördagen började ungefär som fredagen slutade (minus dalauppror). En Halv Kokt I Folies tre medlemmar reciterade Selma Lagerlöf, skrek förolämpningar och spelade oljudssynth. Samtidigt. Rörigt, men kul. Under eftermiddagen avnjöts trevliga World Party som då hade en hit med Ship Of Fools och även spelade en Echo And The Bunnymencover, Seven Seas. Även Labyrint (från Hultsfred) slank ner. My Bloody Valentine presterade en vägg av distortion och det var inte helt lätt att urskilja några låtar. Eftersom jag inte hade lyssnat på dem innan så gav jag snart upp och gick därifrån. Holländska DeDiv imponerade med sin postpunkfunkrock i Teaterladan, men saxofonen kunde de gärna ha lämnat hemma. The Jesus And Mary Chain skulle saliggöra undertecknad var det tänkt och det lyckades de delvis med, men känslorna var något blandade när de klev av scenen efter 30-35 minuter. Visst, de rev av nästan hela a-sidan på Psychocandy och även singeln April Skies och Kill Surf City. Men framförandet var minst sagt ofokuserat. Med vingliga ben och dimmiga blickar lyckades TJAMC mest röra till det. Men jag var rätt nöjd ändå. Danska Simcess var helt OK och Poesie Noire lyckades med ungefär samma bedrift som TJAMC, fast med ännu sämre resultat. Det var dock vansinnigt kul när sångaren ramlade ner i orkesterdiket och inte kunde komma upp igen.
Höll på att glömma att även såg bandet Ladomir som spelade lite teatralisk poprock.
låtlista för Nevskij Prospekt:
1.Munkflarn
2.Blomstervrak
3.Svårdop
4.Smultrontroll
5.Tistelvägen
6.Vargtimme
7.Clownsnäcka
8.Slöjdans
9.Electric Funeral
Efter succén 1986 så utökades festivalen med utterliggare scener och högtflygande planer. Det blev brakförlust men även en hel del kul musikupplevelser.Dag1: På stora dans spelade svenska stjärnskott som Excellent Accident, Nevskij Prospekt och Fem Snabba, men den i särklass mest omtalade konserten på frdagen var Public Image Ltd avbrutna spelning på stora scenen. Några i publiken saboterade spelningen för att de tyckte att Lydon sålt ut punkidealen, så när Lydon och Co klev av scenen med orden "Fuck You Hultsfred" så skämdes man en smula. Fram tills dess var det dock ingen höjdarspelning . Senare på kvällen så kollade jag in The Cassandra Complex i teaterladan och fick väl där anledning att skämmas lite å sångaren Rodney Orpheus vägnar när han juckade sig igenom deras, till stor del, förinspelade repertoar. Alla kan ju inte vara pryda.
Kvällens höjdpunkt var iallafall när jag på Njurmännens spelning blev utskälld på dalmål av Kent Norberg i Sator Codex. "Har du aldrig sett en knullare förrut?". Jag blev inte direkt rädd utan kunde lugnt koncentrera mig på linköpingbandets lustigheter på scenen, iklädda säckar och kartonger spelandes distade saxofoner.
Dag 2: Lördagen började ungefär som fredagen slutade (minus dalauppror). En Halv Kokt I Folies tre medlemmar reciterade Selma Lagerlöf, skrek förolämpningar och spelade oljudssynth. Samtidigt. Rörigt, men kul. Under eftermiddagen avnjöts trevliga World Party som då hade en hit med Ship Of Fools och även spelade en Echo And The Bunnymencover, Seven Seas. Även Labyrint (från Hultsfred) slank ner. My Bloody Valentine presterade en vägg av distortion och det var inte helt lätt att urskilja några låtar. Eftersom jag inte hade lyssnat på dem innan så gav jag snart upp och gick därifrån. Holländska DeDiv imponerade med sin postpunkfunkrock i Teaterladan, men saxofonen kunde de gärna ha lämnat hemma. The Jesus And Mary Chain skulle saliggöra undertecknad var det tänkt och det lyckades de delvis med, men känslorna var något blandade när de klev av scenen efter 30-35 minuter. Visst, de rev av nästan hela a-sidan på Psychocandy och även singeln April Skies och Kill Surf City. Men framförandet var minst sagt ofokuserat. Med vingliga ben och dimmiga blickar lyckades TJAMC mest röra till det. Men jag var rätt nöjd ändå. Danska Simcess var helt OK och Poesie Noire lyckades med ungefär samma bedrift som TJAMC, fast med ännu sämre resultat. Det var dock vansinnigt kul när sångaren ramlade ner i orkesterdiket och inte kunde komma upp igen.Höll på att glömma att även såg bandet Ladomir som spelade lite teatralisk poprock.
låtlista för Nevskij Prospekt:
1.Munkflarn
2.Blomstervrak
3.Svårdop
4.Smultrontroll
5.Tistelvägen
6.Vargtimme
7.Clownsnäcka
8.Slöjdans
9.Electric Funeral
Även detta år var Glädjetåget på plats som lättast kan förklaras som någon slags motsvarighet till proggrörelsens "Tältprojektet" 1977 fast iscensatt av svenska anarkister på 80-talet då. Det skvallrar lite om tidsandan på festivaler på 80-talet då både hippie-andan och punkidealen delades av dom flesta besökarna.
SvaraRaderaInnan festivalen började såg man fram emot att se Public image LTD, The Jesus and Mary chain och Screamin´Jay Hawkins live för man förväntade sig både bra och annorlunda musik som scenframträdande. Fast John Lydon i Public Image LTD var både sur på scenen redan innan idioter började kasta flaskor emot honom. The Jesus and Mary chain gjorde många besvikna genom att vara både rätt så introverta och fulla...många låtar fick dom börja om några gånger på...fast jag kommer ihåg att jag gillade dom trots allt. Screamin´Jay Hawkins var då lite för mycket traditionell blues för att jag skulle bli riktigt nöjd men jag tyckte han var en bra underhållare och att konserten var okej.
Det var dock The lizard train från Australien som spelade tuff garagerock och några låtar psykedelisk retrorock jag gillade mest tillsammans med Lámourder från Finland som spelade en mycket energisk och egensinnig och rytmisk rock.Sedan var Krunch från Timrå med sin hardcorepunk bra på stora dansbanan med en kafferast på scenen med termosar och smörgåsar inkluderat.
Jag kommer inte ihåg om jag såg Dr.feelgood eftersom jag på den tiden var måttligt intresserad av dom men kan inte tänka mig att det varit dåligt i så fall.
Övriga band kommer jag faktisk inte heller ihåg...det är trots allt 22 år sedan! Folk började prata om Union carbide productions och deras spelning på festivalen detta år men jag trodde det var hype och upptäckte dom på skiva istället året senare.
(Jag hjälpte mitt minne på traven med denna sida: http://www.rockparty.se/hultsfred-09/festivalhistorik.aspx )
Förresten varför surnade Kent till på dig...och var han i publiken eller bandet?
Han var i publiken. Det var något så trivialt som att jag gav honom en blick efter att han erbjudit bandet på scenen sexuella tjänster.
SvaraRaderaHmmm, jag förutsätter och hoppas att han var något onykter?
SvaraRaderaPlakat.
SvaraRaderaJag kan tillägga att konserten med Krunch på stora dansbanan var upplagd som ett skift på en fabrik. Så var det tänkt...och därför var dom klädda i arbetsoveraller s.k. blåställ och avbröt i mitten med att sätta sig vid ett ihopfällbart campingbord. Sen drack dom lite kaffe och åt smörgås för att sedan minuten börja spela igen. Dom var rätt så tokiga på fler sätt en ett!
SvaraRaderaHöll på att glömma att även såg bandet Ladomir som spelade lite teatralisk poprock.
SvaraRadera